Utskriftsvänlig sida

L'Ultima Danza di Sven (Svens sista dans)


Dödskväde över Drakfågeln Sven Rödskägg som stupade i strid nära Hammargården i Margholien på S:t Beras afton, februari 1151.

Diktat av hans stridskamrat Cardo d'Orso, en latilier som genom många förvecklingar hamnat först i Furstlig fångenskap och sedan hos Drakfåglarna.

Inspirerat av händelser på Gravberget (2017).


Text: Pietro Guardascione, 2017


1. La lama che danza come uccello rapace

 

4. Alfine al villaggio la lama combatte

Con un abilitā di cui pochi é capace

  Con cinque o piu’ guardie schierate compatte

Sven contro due, arretra ed affonda

  Il grido di Sven ferito e furioso

La lama vola alta, brandisce e ritorna

  Mi sveglia la notte, mi nega il riposo
     

2. Colpo su colpo mantiene lontano

 

5. La lama ora giace, gelata e negletta

Le guardie coperte dal quel simbolo strano

 

Senza le sue mani inutile, inetta

Neanche un momento e nel campo vicino  

Ma forza diventi questa memoria abietta

Sven é ad affrontare il nemico assassino   che chiara richiede la loro vendetta
     

3. Ce ne sono quattro ma in poco tempo

   

Un di loro e’ gia a terra gemendo

   

Una lama che danza, che salta e che piomba

   
Che e’ luce agli amici e i nemici sprofonda    

 

Ungefärlig prosaöversättning:

1. Klingan som dansar som en rovfågel, med en skicklighet som är få förunnad. Sven mot två, han drar tillbaka och sänker. Klingan flyger högt, svingas och dras åter.

2. Slag för slag håller han soldaterna som bär det främmande märket på avstånd. Knappt ett ögonblick går och i närheten står Sven öga mot öga mot sin mordiske fiende.

3. De är fyra, men strax ligger en redan stönande på marken. En klinga som dansar, som hoppar och som dyker, som ett ljus för vänner och som får fienden på fall.

4. Till slut nära gården strider klingan mot fem tätt formerade soldater. Svens skrik av smärta och raseri väcker mig om natten och jag får ingen vila.

5. Nu ligger klingan, frusen och bortglömd, utan händerna duger den inget till. Men denna kraft blir det sista minnet, som högt och tydligt ropar på hämnd.