L'Ultima Danza di Sven (Svens sista dans)

Dödskväde över Drakfågeln Sven Rödskägg som stupade i strid nära Hammargården i Margholien på S:t Beras afton, februari 1151.

Diktat av hans stridskamrat Cardo d'Orso, en latilier som genom många förvecklingar hamnat först i Furstlig fångenskap och sedan hos Drakfåglarna.

Inspirerat av händelser på Gravberget (2017).

Text: Pietro Guardascione, 2017

1. La lama che danza come uccello rapace		4. Alfine al villaggio la lama combatte
Con un abilità di cui pochi é capace		Con cinque o piu’ guardie schierate compatte
Sven contro due, arretra ed affonda		Il grido di Sven ferito e furioso
La lama vola alta, brandisce e ritorna		Mi sveglia la notte, mi nega il riposo
2. Colpo su colpo mantiene lontano		5. La lama ora giace, gelata e negletta
Le guardie coperte dal quel simbolo strano		Senza le sue mani inutile, inetta
Neanche un momento e nel campo vicino		Ma forza diventi questa memoria abietta
Sven é ad affrontare il nemico assassino		che chiara richiede la loro vendetta
3. Ce ne sono quattro ma in poco tempo
Un di loro e’ gia a terra gemendo
Una lama che danza, che salta e che piomba
Che e’ luce agli amici e i nemici sprofonda

Ungefärlig prosaöversättning:

1. Klingan som dansar som en rovfågel, med en skicklighet som är få förunnad. Sven mot två, han drar tillbaka och sänker. Klingan flyger högt, svingas och dras åter.

2. Slag för slag håller han soldaterna som bär det främmande märket på avstånd. Knappt ett ögonblick går och i närheten står Sven öga mot öga mot sin mordiske fiende.

3. De är fyra, men strax ligger en redan stönande på marken. En klinga som dansar, som hoppar och som dyker, som ett ljus för vänner och som får fienden på fall.

4. Till slut nära gården strider klingan mot fem tätt formerade soldater. Svens skrik av smärta och raseri väcker mig om natten och jag får ingen vila.

5. Nu ligger klingan, frusen och bortglömd, utan händerna duger den inget till. Men denna kraft blir det sista minnet, som högt och tydligt ropar på hämnd.