Bok II, Mellanspel VI
Plats: Danmarks bygdegård, utanför Uppsala.
Kostnader: Inte bestämt ännu, men överkomliga. Troligen omkring 150:- inklusive mat.
Deltagarantal: Begränsat till högst ca 70.
Huvudarrangör:
Theo Axner, theo.axner@home.se, med
hjälp av diverse andra (creditslista följer...).
Sommaren, Ljusets År 1142. Medan kriget mellan
Fursten av Margholien och de Norra Kungarikena rasar vidare i norr bereder sig
två nyblivna härskare i södra Thule att sluta ett fastare förbund. Det stundar
till bröllop mellan drottning Yrja av Gautrike och riddar Markulf,
riksföreståndare av Gotmar.
Båda härskarna har kommit till makten under
stormiga och dramatiska förhållanden, och båda rikena har med nöd och näppe
undgått att på nytt störtas i blodiga inbördeskrig. Markulf, som tills för
några år sedan var i landsflykt, grep makten efter att drottning Ulvhild
försvann, och som riksföreståndare har han till synes enat folket och svurit
Fursten fiendskap. I Gautrike har den hedniske och brutale kung Grimer
Prästhatare plötsligt dött, och hans dotter Yrja har förmått jarlarna att hylla
sig som drottning och lovat att återupprätta kyrkans ställning. Men i båda
rikena sjuder osämja under ytan, och båda har fiender. En allians och förnyelse
av rikenas gamla vänskapsförbund låg nära till hands, och Markulf och Yrja
trolovades högtidligt i våras. Nu har det blivit dags att slutföra föreningen.
Skådeplatsen är Hirdvalla, en kungsgård i
östra Gautrike inte långt från Östra Storsjöns strand, där de båda regenterna
och deras fränder, vänner och gäster samlas för att fira bröllopet. Det kommer
att bli en så storslagen fest som de hårda och oroliga tiderna tillåter…
Lajvet kommer att kretsa kring bröllopet och dess tre akter: dess förberedelser, då bruden och brudgummen firas av var för sig; själva ceremonin; och – kanske framför allt – festen efteråt.
Trohet och frändskap är i första hand ett stämningslajv, tänkt att gestalta en rejäl och
solid bröllopsfest med en genuin känsla, samt också att för första gången
ordentligt introducera Gotmar och Gautrike och deras särpräglade kulturer som
miljöer (se nedan).
Själva
bröllopsfesten är inte ämnad att bli någon stel hovtillställning utan snarare
en rätt stökig och uppsluppen historia, därtill interpunkterad av alla möjliga
underliga traditionella upptåg. Det kommer att prioriteras att skapa mycket
underhållning kring festen, både specialiserad sådan och i form av lekar och
liknande som involverar många eller alla av gästerna. Det kommer också att bli
gott om tillfällen för gamla sår och agg att antingen läkas eller rivas upp på
nytt, och nya band av både vänskap och fiendskap lär komma att knytas. Som man
antagligen kan vänta sig när företrädare för ett dussin av Thules bråkigaste
krigarsläkter råkas…
Något jag också
hoppas på, men det är beroende av att jag kan dra ihop hjälp med det, är att
kunna skapa mycket av personliga eller individuella spelöppningar och
”intriger”.
Eftersom inga
lajv tidigare utspelats i Gautrike eller Gotmar, och bara en handfull spelade
roller kommit därifrån, kommer nästan alla roller på lajvet att vara nya. Här
följer lite preliminär information om vilka sorters roller som finns
tillgängliga.
Brudparets
följeslagare
De mest centrala gästerna förutom brudparet själva är förstås deras närmaste följeslagare. Det kan röra sig om:
- Släktingar: Män och kvinnor av Gyltaätten (Gautrikes kungaätt) och Lejonätten (Markulfs släkt, en av de två stridande kungaätterna i Gotmar), mer eller mindre nära befryndade med endera av härskarna.
- Ämbetsmän: jarlar, rådgivare, diplomater etc. De här rollerna ingår ofta nog i den första gruppen också.
- Hirdmän och –kvinnor: både Markulf och Yrja har med sig en liten hedersvakt av sina mest betrodda krigare. Flera av dessa är troligen också släktingar.
-
Tjänare.
Stormän och
–kvinnor
Andra gäster kommer från de andra mäktiga
ätterna i båda rikena. Här finns ett visst utrymme att själv skapa och namnge
ätter, det är inte så mycket sagt om dem hittills. I fallet Gotmar är det
antagligen i första hand de ätter som stöder Markulf som hedrar hans bröllop
med sin närvaro, men undantag kan nog finnas.
Kyrkfolk
Då drottningen har ett starkt stöd från kyrkan är den också väl representerad. Präster och annat kyrkfolk vi söker är t ex:
- Den nytillträdda patriarken i Rimsgårda, Gautrikes kyrkliga överhuvud (posten har varit vakant sedan den förre patriarken mördades för några år sedan), som kommer att förrätta bröllopsceremonin.
- Patriark Matteus av Tallvide, Gotmars främste präst.
- Moder Ella, abbedissa av Vindhems kloster och därtill drottning Yrjas mor (en lång historia…).
-
Ytterligare gärna en handfull präster,
munkar och/eller nunnor.
Underhållare av alla de slag är välkomna:
musikanter, gycklare, skalder och annat.
Gårdsfolk
Folket på kungsgården är de som, tillsammans med drottningens följe, står som värdar och ser till att allt fungerar som det ska.
- Drottningens bryte (förvaltare) är chef på kungsgården.
- Husmor/far har hand om fr a köket och utfodringen av gästerna.
-
Tjänare och trälar.
Det kan möjligen också dyka upp några enstaka gäster från utlandet, t ex:
- Kyrkliga dignitärer från något av grannländerna.
- Företrädare för det mäktiga handelsförbundet Nordenbund.
-
Någon företrädare för Alliansen mot
Fursten, som Gotmar under våren anslutit sig till.
Det kommer
förstås att komma upp mer ingående texter om Gotmar och Gautrike på hemsidan,
men här följer några korta rader om länderna för att ge en känsla för dem.
Gautrike är antagligen det mest konservativa
och efterblivna riket i Thule, något som gauterna själva inte skäms för – de
håller styvt på sina gamla seder. Under det sista seklet har dock Ljusets lära
till slut vunnit fotfäste även här, och även andra nymodigheter börjar så
sakteliga vinna insteg. Gautrike påminner närmast om en blandning av nordisk
sagatid (både vendeltid och vikingar) och Sverige under 1000-talet. Landet
domineras av en samling mäktiga och egensinniga ätter och deras hövdingar, och
kungen är inte stort mer än den främste av jämlikar. Likväl råder en viss
stabilitet i det att alla monarker de senaste seklerna hämtats ur den mäktiga
och vittförgrenade Gyltaätten. Förutom stormännen består befolkningen av fria
bönder och trälar. Samhället är våldsamt och envig och ättefejder är vanliga.
Stereotypen av en gaut är en vildsint krigare, grovhuggen och utan mycken finess, snar till både skratt och vrede och böjd att lösa alla problem med våld. Hon är djupt vidskeplig men fruktar inga jordiska fiender; hon lever till fullo i nuet, redo att dö en ärorik död när som helst. Sinnelaget präglas av en märklig blandning av fatalism och övermod. Den bilden är förstås grovt förenklad och kanske orättvis, men den saknar inte helt substans.
Gotmar har kommit längre i utvecklingen, även
om det anses som efterblivet jämfört med sina grannar i norr och söder. Landet
domineras liksom Gautrike av ett antal mäktiga ätter, och det senaste seklet
har de två främsta ätterna, Drakarna och Lejonen, legat i en bitter fejd om
kronan. Man har också på senare tid börjat anamma allt mer av den nya tidens
riddarkultur och seder; faktum är att Gotmars ryttare anses bland de hårdföraste
i Thule. Gotmar har lånat en del inspiration från Sverige under 1100- och
början av 1200-talet.
Den typiske gotmariten är stolt och självständig, stridslysten men hövisk och mer förfinad än gauten. Han lyder ingen blint och sätter en ära i att klara sig själv.
Som vanligt
kommer ett utskick med mer ingående information att komma när saker och ting
blivit lite tydligare, och mer bakgrund kommer också att fortlöpande publiceras
på hemsidan. Trohet och frändskap kommer också att få sin egen
underhemsida.
Under tiden kan du som är intresserad gärna
anmäla ditt intresse genom att höra av dig till Theo på theo.axner@home.se.