 |
 |
 |
 |
Theo Axner
Dräktmodet i Sunnanslätt är inspirerat av nord- och västeuropeiskt dräktskick under 1300-talet.
Först kommer en översikt av vad som är relativt genomgående för dräktskicket i Sunnanslätt, oavsett samhällsklass.
Material: Tyger som används är främst ylle (för ytterplagg) och linne (underplagg). De finaste och dyraste tygerna är silke och sammet.
Färger: Att färga tyger är dyrt; således bär man i allmänhet färggladare kläder ju rikare man är. Vanligt folks kläder kan ha många olika färger men genomgående dämpade nyanser. Billigast är jord- och naturfärger, olika nyanser av brunt och grått. De som har råd bär starka färger: rött (från scharlakan till purpur), blått, grönt, gyllenbrunt, rödbrunt, svart, osv. Tvåfärgade eller partikolorerade kläder, alltså plagg delade i två eller flera färgfält, är mycket populära bland medel- och överklassen.
Tillverkning: Sömnadskonsten är mer utvecklad i Sunnanslätt än i grannländerna; både knäppningar och mer avancerade, krökta sömmar förekommer, och det är vanligt med rätt figurnära snitt. Det är också rätt populärt med uddning, dvs att man skär nederkanterna på plaggen i olika mönster, t ex "krenelering".
Underkläder: Närmast kroppen bär man en skjorta eller särk, oftast av vitt linne; samt brokor, en sorts byxor som närmast påminner om boxershorts. Särken är hellång med långa, åtsittande ärmar; skjortan är ganska rymlig, långärmad och av höft- till lårlängd. Skjorta, särk och brokor betraktas normalt som underkläder; vid hett sommararbete eller arbete i hemmet kan de bäras utan ytterplagg men normalt betraktas man som halvklädd i dem.
Skodon: De flesta bär mjuka, platta skor. Höga stövlar är främst för jakt-, rese- och stridsbruk, men också rätt vanliga. Bland finare folk är det mycket modernt med långa spetsiga skor.
Huvudbonad: Unga, ogifta män och kvinnor går ofta barhuvade men annars är det normala att man har något på huvudet. Kvinnor med långt hår har det ofta flätat, gärna i stora "kringlor" på sidorna av huvudet.
Det enkla folkets dräkt är sig ganska lik Thule igenom; mycket av det nedanstående gäller också i andra länder.
Bondkvinnan bär normalt över särken en kjortel, en lång klänning eller tunika. Kjorteln är hellång och ganska åtsittande över överkroppen (ofta med snörning i ryggen); ärmarna är oftast långa och åtsittande, ibland med knäppning längs underarmarna. Ibland förekommer också lite kortare och vidare ärmar.
Utanpå kjorteln, eller direkt över särken i somliga fall, bärs ofta en surcot, en övertunika. Denna är hellång, ärmlös och kan vara slitsad i sidan ner till midjehöjd. Slitsarna är antingen raka och smala eller djupare och mer rundade. Vid arbete bärs ofta ett förkläde.
Annars är manteln ett viktigt ytterplagg, oftast skuren som en halvcirkel. Enkelt folk bär dock bara mantel på resa eller i hårt väder.
Huvudbonad kan vara så enkelt som en duk svept om huvudet; olika former av hättor och huvuddok bärs också, liksom ibland struthätta.
Bonden bär normalt en kjortel eller tunika samt långbyxor eller hosor. Kjorteln är oftast knälång men kan variera från lår- till vadlängd (lång kjortel är ett värdighetstecken); den kan vara slitsad framtill eller i sidorna men är oftast försedd med kilar i stället. Ärmarna är oftast långa, men kan ibland vara halv- eller trekvartslånga; i så fall är de oftast en aning utvidgade.
Som ytterkläder bärs normalt en eller fler extra kjortlar om det är kallt. Ibland bärs också en lös, ärmlös eller kortärmad yttertunika. Manteln är också ett viktigt ytterplagg, speciellt för resor eller dåligt väder.
Det mest karaktäristiska huvudplagget är struthättan, så kallad då huvan oftast är försedd med en dekorativ "svans" eller strut. Annars förekommer olika varianter, t ex vidbrättade slokhattar eller små runda mössor.
|
|
|
|
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
En åtsittande underkjortel är det grundläggande plagget, fotsid och med långa snäva ärmar. Över den bärs sedan ett eller flera ytterplagg. Det finns tre huvudsakliga modeller för kroppsbeklädnaden.
Den första är att bära en ärmlös surcot, övertunika, över underkjorteln. Den sitter ganska snävt upptill men vidgar sig kraftigt nedtill; ärmhålen kan vara enkla raka slitsar men är oftast rätt djupa och rundade. Ibland går de så djupt att bara en smal remsa fram- och baktill återstår av överdelen; dessa är ibland av annat material, kanske päls.
Den andra är att ha en ytterkjortel (cotehardie). Denna är liksom underkjorteln figurnära upptill men hänger i tunga veck ned till marken; den är antingen knäppt framtill eller snörd i ryggen eller sidorna. Ärmarna kan vara försedda med långa hängande flikar, s k tippar. Ytterkjorteln har liksom underkjorteln oftast en lågt skuren halslinning.
Det tredje alternativet, som inte är lika vanligt, är houppelanden. Det är en mycket lång och vid kjortel med vida ärmar och hög krage, som också bärs av män.
Förutom de ytterplagg som redan nämnts bär man mantel, ofta helcirkelskuren, för resor eller ceremoniella tillfällen.
Yngre, ogifta kvinnor kan gå barhuvade, med håret uppsatt i flätor som "ramar in" ansiktet. Annars är det vanligt att flätorna innesluts i ett hårnät eller ett dekorativt "rör" på båda sidor om ansiktet, monterade på ett smalt band runt huvudet. Dok, haklin, hattar och hättor förekommer också i olika varianter.
3.2 Mansdräkt
Utanpå undertunikan, som är långärmad och sitter ganska snävt, bärs en ytterkjortel. Denna kan variera en hel del i utformning, men sitter för det mesta rätt snävt över överkroppen. Den är oftast knälång eller kortare - ibland bara höftlång - och kan vara knäppt framtill; i så fall är den oftast mycket figurnära (en cotehardie, i dräkthistoriska termer). Även vadlånga eller fotsida kjortlar förekommer. Ärmarna kan vara försedda med långa hängflikar, s k tippar.
Utanpå en kjortel kan man bära något ytterplagg, oftast en vanlig mantel (gärna skuren i helcirkel och försedd med huva). Till en lång kjortel kan man också ha en surcot (ärmlös övertunika).
Ett alternativ till kjorteln är houppelande; en mycket vid rock med vida ärmar och hög krage; normalt är den lång, ofta mycket lång, men kan ibland vara kort. Den är dock inte lika vanlig.
Till detta bärs dessutom långbyxor eller hosor.
Olika varianter av hattar och mössor förekommer; bl a de små runda baskerliknande mössor som är vanliga i grannrikena och runda eller lätt toppiga pälskantade hattar. Annars är struthättor vanliga, även bland frälsemän; det förekommer också att man bär ett ok utan hätta som "krage". En annan typisk och moderiktig huvudbonad är chaperonen, som i sin enklaste form är en upp-och-ned-vänd struthätta som trätts över huvudet.
Frälset i Sunnanslätt har som sagt en förkärlek för skor med långa spetsiga tår (spetsen går i linje med stortån). I somliga extrema fall är spetsen t o m så lång att den får bindas upp och fästas vid benet (s k snabelskor) - de flesta nöjer sig dock med en mer praktisk längd. I sammanhang med större krav på praktiska skodon bärs oftast stövlar.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Den borgerliga dräkten innefattar även annan "medelklassdräkt"; det kan också gälla för välbärgade bönder och de högt uppsattas tjänare. Deras dräkt liknar på det hela taget frälsets till modellerna; skillnaden ligger främst i att frälset använder sig av kostbarare material och ornament.
4.1 Kvinnodräkt
Borgardamernas dräkt liknar i stort sett frälsekvinnornas: hellång underkjortel och däröver en ytterkjortel eller surcot. Ytterkjorteln kan vara snörd i ryggen eller sidan eller knäppt framtill. Surcoten har oftast enkla, smala slitsar.
Även huvudbonader är ungefär som för frälsekvinnor eller bondkvinnor, beroende på hurpass välbärgad man är. Olika versioner av hättor, hattar och dok förekommer; se bild. Stadgade borgardamer har oftast halsen täckt med haklin.
4.2 Mansdräkt
Grundplagget är för det mesta kjorteln, som varierar från kort till fotsid; vanligast är att den når till knäna eller kortare, men speciellt äldre eller särskilt välbärgade män bär ofta långa kjortlar. Ärmarna är för det mesta långa. En kort eller knälång kjortel kan vara försedd med knäppning och således sitta mycket snävt. Till en lång kjortel bärs gärna en mantel, kappa eller övertunika.
Även män ur medelklassen kan bära houppelande i stället för kjortel, men även här är plagget ovanligt. I deras fall brukar den vara kort eller knälång.
Borgarherrar har normalt alltid halsen täckt; har man inte en houppelande med hög krage bär man antingen struthätta eller bara ett ok utan huva. Härtill bärs ofta hatt eller mössa.
|
|
 |
|
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Lärda män och kvinnor klär sig i enlighet med den klass de hör hemma i, alltså normalt borgare/"medelklass" eller frälse; inom dessa ramar föredrar de så gott som alltid långa, värdiga plagg; alltså fotsida, vida kjortlar eller ibland houppelande. Somliga huvudbonader associeras främst med lärda; t ex en rund eller lätt toppig basker eller kalott.
 |
 |
 |
 |
 |
 |
 |
Else Marie Gutarp, Hurusom man sig klädde: en bok om medeltida dräkt (Visby, 1995)
Innehåller en handfull enkla mönster på bl a skjorta, knälång kjortel med korta kilar, hellång kjortel samt surcot.
Jeffrey L. Singman & Will McLeod, Daily life in Chaucer’s England (Westport, 1995)
Historiska mönster till brokor, hosor, skjorta/särk, kjortel, struthätta, coif, huvuddok och haklin samt bältesväska.
Mary G. Houston, Medieval Costume in England & France: the 13th, 14th & 15th Centuries (London, 1939)
Dräkthistoria för England och Frankrike, 12- till 1400-talet. Inga färdiga mönster men gott om "planritningar" över dräkter.
Fëa Livia
Många äldre nummer av Livetidskriften Fëa Livia innehåller bra artiklar om dräkttillverkning. Här följer en lista över tillgängliga nummer och relevanta artiklar i dem.
Nr 14 (1996)
Nr 16 (1997)
Nr 17 (1997)
Nr 18 (1997)
Man beställer dem genom att sätta in 30:- per nummer på postgiro 639 95 16 - 1 Fëa Livia och ange vilka man vill ha.
Länkarna kommer, om inget annat sägs, från Anna’s LARP craft links page och The Kingdom of Atlantias Clothing and Costume Links, två utmärkta sidor som bör kollas.
Diverse tips
Dräkt i allmänhet; kompletta dräkter
Underplagg
Hosor och byxor
Liv- och ytterplagg: kjortlar, surcoter, houppelander och mantlar
Huvudbonader
Accessoarer