- ett kort sammandrag
av Theo Axner
Medan kriget i de Norra Kungarikena rasade vidare söderut låg norra och mellersta Gedanien sedan två år tillbaka under Furstlig ockupation. Tillvaron hade åter antagit närmast rutinmässiga former och somliga hade rentav försonat sig med det främmande styret, medan andra i hemlighet samlat sig till motstånd.
Skådeplatsen den här gången var Råbro socken i det ockuperade norra Gedanien. En ny utpost skulle uppföras för att övervaka en blivande viktig transportled som nyligen röjts genom den tidigare övergivna Förtrollade Skogen. En del av de numera livegna bönderna från byarna i socknen hade kommenderats till platsen för att göra dagsverken med uppförandet, övervakade av den Furstliga garnison som posterats till platsen. Tunga till sinnes slet de på för sina ovälkomna nya herrar.
Furstens järngrepp om Råbro med omnejd och om Förtrollade Skogen var emellertid kanske inte så outmanat som det kunde tyckas, och det i flera avseenden. Förtrollade Skogen var verkligen hem för både vattenrån och andra väsen. Tidigare under sommaren hade Furstens svartkonstnärer försökt tämja eller fördriva väsendena, och efter ett första katastrofalt misslyckande verkade de på väg att lyckas så pass att arbetet i skogen kunde fortskrida - men makterna i skogen var ännu inte helt under kontroll. Det här kände de flesta av Furstens tjänare i Råbro naturligtvis inte till alls.
Detta var inte det enda som var i rörelse strax utom synhåll för de Furstliga. Drakfåglarna, den margholiska motståndsrörelse som bekämpar Fursten inifrån hans eget land, hade tidigare brukat använda den övergivna skogen som ett gömställe men hade fått överge den nu när de Furstliga flyttade in. De var dock tvungna att sända en expedition till platsen en gång till, den här gången för att hämta en hemlig leverans söderifrån. Vissa komplikationer hade dock tillstött; inte minst att deras kontaktperson som visste var gömman låg hade tillfångatagits av de Furstliga.
På väg till Råbro, helt ovetande om Drakfåglarnas närvaro, var också två spejare som kung Imrar av Gedanien sänt ut för att spana på de ockuperade områdena. De hade upptäckt att något stort arbete skedde i Förtrollade Skogen och beslutat att undersöka det närmare.
Så började arbetet. Bönderna anlände under fredagen och samlades mot kvällen, delades in i arbetslag och fick sina instruktioner. Arbetet fortskred sedan över lördagen, ständigt påskyndat av garnisonens ledare som hört rykten om en annalkande inspektion och var angelägen om att göra bästa möjliga intryck. En orolig stämning spred sig snart i lägret, kanske främst bland de Furstliga - natten till lördagen hade spöklika, omänskliga skepnader visat sig i skogen och märkliga ljud hörts. Snart började de också misstänka fientlig verksamhet av något slag och sände ut sina spejare, de blodtörstiga margholiska vildarna, för att undersöka saken. De fann dock aldrig Drakfåglarnas läger, och de gedanska spejarna hade vid det här laget sökt sig till utposten förklädda till daglönare.
Så småningom anlände inspektionen och avklarades förhållandevis smärtfritt. Med inspektören var också två Rödkåpor som kommit för att slutföra bindandet av väsendena i skogen. Detta skulle dock visa sig bli en aning mer komplicerat än väntat. Under tiden hade Drakfåglarna nämligen hittat sin hemliga leverans, och den innehöll - förutom en oerhört värdefull samling helande örter - ett föremål som Nyckelns Väktare framställt för att sabotera Furstens tjänares blodsmagi. De tre alver som ingick i Drakfåglarnas expedition hade listat ut att de Furstliga planerade en mörk ritual på platsen och beslöt att försöka förstöra den.
På söndagen brakade helvetet löst. "Kvikk", en blind landstrykare som hållits vid utposten hade avslöjats som Furstlig desertör och dessutom beslagits med att ha mördat flera legionärer. Han dömdes raskt till döden, men innan de Furstliga hunnit hänga honom kom nästa chock: de gedanska spejarna lyckades i ett bakhåll frita de tre andra fångarna - inklusive Drakfåglarnas kontakt Gyda och Leonius, en avhoppad präst i Furstens tjänst - och döda två legionärer. En rasande kommendant höll räfst och rättarting med de församlade bönderna och hängde "Kvikk" på stående fot. Flera bönder förhördes brutalt och hårda repressalier utlovades om inte de skyldiga avslöjades.
All denna oreda förde åtminstone det "goda" med sig för Rödkåporna att deras göranden inte väckte så stor uppmärksamhet. De lyckades ganska smidigt genomföra sin ritual, kalla fram vattenråna som hemsökt skogen och kedja dem under Furstens makt. Alvernas försök att sabotera ritualen verkade ha misslyckats (men som vi ska se var det inte riktigt så). En av alverna, som torterats av Rödkåpor tidigare och kanske inte var helt vid sina sinnens fulla bruk, gjorde ett desperat försök att döda Rödkåporna men blev själv nedhuggen av de Furstliga. Kommendanten kallade till en ny samling och avslutade Livet med en skarp varning till envar som vill sätta sig upp mot Furstens vilja. Men som redan bevittnats var motståndsviljan mot Fursten allt annat än död...