O Gholan du fruktansvärde,
barn och änkors baneman,
fattigas och svartfolkens förtryckare,
Thules framtida härskare!
Jag har, på samma sätt som jag gjorde det när vi båda levde, genomfört Er vilja, denna gång med hjälp av Er härförare, min egen långtida vän, General Voorlaugr, på handelsorten Strand, enligt era order.
Förhandlingarna har förts med representanter för de tre betydelselslösa smårikena Högmark, Arosia och Gedanien. Högmark representerades av den fåfänge herr Ludvig Ekenbladh, Arosia av den arrogante och självupptagne herr Hans Klinga och Gedanien av den gnällige herr Ubertus Silvertuna. Målet med förhandlingarna, två års tid att rusta armén, var lätt uppnått. I stället för defensiva förhandlingar, där vi hade blivit tvungna att verbalt försvara vår erövring av Margholerskogen, gick vi på offensiven och förde över förhandlingarna på den växande staden Strand, vår begäran att få en egen patriark (givetvis vår följeslagare, den genomruttne opportunisten Fader Benedictus) samt det korståg vi vill genomföra till de barbariska Österlanden.
Furstendömet behöver påbörja byggandet samt organisationen av det utlovade universitet i Strand. Militära samarbeten med Högmark och Arosia angående gränspatrullering behöver inledas. Samtliga riken har gått med på att bygga och underhålla handelsvägar till Strand. Dessa vägar bör vara utmärkta att forsla invaderande trupper på. Högmark kommer att avverka en betydelselös bit skog i närheten av Ranheda samt Brandhäll. Avverkningen stoppar inte ett överraskningsanfall från skogens djup. Det omtalade korståget bör kunna avgå inom två års tid. Korstågets anländan till Österlandet bör vara ett ypperligt tillfälle på grannländerna.
Sammanfattningsvis har de andra delegaterna svalt sina beten med hull och hår. De mottog samtliga de tårliknande stenar jag medförde till dem men jag misstänker att deras misstänksamhet förhindrar dem från att bära dem. Alla geniala planer kan inte gå i lås.
I övrigt vill jag rapportera följande:
Ståthållaren i Strand, herr Alexander, var en inkompetent och korrupt man som förtjänades att förgiftas. Den av General Voorlaugr (för våra fiender känd som General Ivar av Rönnkrona) utsedde efterträdaren bör klara sitt arbete utan problem.
Domedagsgardets diskretion vid lösningen på alvproblemet var rekommendabel. Hade de andra delegaterna kommit i kontakt med gardet kunde förhandlingarna ha försvårats betydligt.
Min fysiska kropps alltför svårdödade medvetande, Vintersorg, har trolovat sig med jungfru Mina Löfvendahl av Högmark. Vi har kommit överens om att jungfru Mina ska få leva länge nog att ge Vintersorg en avkomma, som säkert kan komma till nytta senare, innan jag konsumerar hennes lekamen.
Vakande Ögat bedrev med flit sin verksamhet i Strand.
Min själ är er
Dzodagad,
I kropppen som tillhört den levande människan Vintersorg,
För våra fiender känd som Greve Vintersorg av Ek.