Kapten Rabi Meyer på Segerbankett för Draakhem

.Rabi Meyer, en beryktad kapare och pirat, är en av de mer framstående bland de Fria Skepparna, de kapare som slutit sig till alliansen. Han är en av de Fria Skepparnas ledares, riddar Sulmari Aarvastis, närmaste underlydande och betrodda. Kapten Meyer spelades av Ville Haikonen.

Segerbanketten i Draakhem, eller Drachenheim som kapten Meyer skulle säga, blev en för honom mycket lyckad tillställning. Glad i hågen och stärkt av mjöd anlände Meyer till rådstugan och upptäckte till sin bestörtning att han placerats mitt emot fru Dorner - en gammal bekantskap, något generad över Meyers och Dorners tidigare sammanstötning ombord på fru Dorners fartyg som en gång kapats av kapten Meyer och riddar Sulmari. Som bordsdam hade Meyer mäster Anna Brinke, som ansvarade för banketten. På sin vänstra sida hittade han den ena av Gedas båda borgmästare, en förtjusande ung kvinna. Det enda något störande momentet för kvällen var mäster Emund Eka, en synnerligen sliskig och oljig figur med ett inställsamt leende. Denne mäster Eka kom senare att visa sig vara en nyvunnen affärsbekant. Men den person som stal kvällen för kapten Meyer var trots allt fru Dorner, som med sina sagolika behag och rakknivsvassa tunga satte Meyers hjärta i brand. Situationen tycktes hopplös då fru Dorners hjärta var omgärdat av is, och det faktum att hon var gift gjorde Meyers hjärtesorg ännu större. Förvirrad över sina känslor delgav han fader Are sina bekymmer. Men Are tycktes mest intresserad av att höra hur många män kapten Meyer hade haft kål på i sina dagar. Vilket inte hjälpte Meyer.

De sångnummer som framfördes mellan rätterna lockade tårar till den annars hårdföre kaparkaptenen som inte tar till lipen i onödan, och för detta tråkades han av mäster Eka, som undrade om inte Kapten Meyer kunde föra en bekant till honom i säkerhet utanför Drakhem. Meyer åtog sig uppgiften i utbyte mot att herr Eka överlämnade ett brev till fru Dorner. Det visade sig senare att Ekas gamla bekant var inget mindre än en Furstlig officer som blivit kvar i staden efter dess fall.

Stärkt av det ypperliga äppelvinet som serverades tog Meyer tillfället i akt att överräcka en gåva till kung Imrar. Nämligen en purpurfärgad margholisk nattsärk med silverbroderier. Detta ogillades av riddar Sulmari. Möjligen var hon något avundsjuk över att Meyer och inte hon som överlämnade gåvan. Däremot tycks Sulmari ha gillat Kapten Meyers idé om att försöka förmå Nordenbundarna på Stora Havsö att tillåta örikiska kapare att få en frihamn på ön. Ty hon tog upp ärendet med kung Imrar i samband med diskussionen om att sända en förstärkningsgarnison till Örike.

Kvällen avslutades med att fru Dorner bad att få tala enskilt med kapten Meyer angående det rödglödande brev han författat till henne mellan två av rätterna. Efter ett kort samtal med rödblossande kinder kysste kapten Meyer fru Dorners hand och tog farväl.