|
|
Sergeant Vranjes: När korpral Sarra
och sergeant Vranjes hållit ett tal till truppen om att vi inte kan få
Kråkan att bättra sig trots bestraffningar. Vi kommer i fortsättningen
straffa alla de andra i troppen (utom Kråkan) när Kråkan gör fel eftersom vi
är en enhet och alla tar ansvar för de andra. När vi sedan lämnar
uppställningen och går runt tältet hör vi Kråkans röst kväka ur sig
"Där kom man lindrigt undan..." Sedan fick han stryk av sin tropp i tio
minuter... Eller när korpral Urho lurade in en orch bakom ett tält, visade
upp en silverbägare och säger "Du får den här om du lyckas spöa mig". Dock
var de bakom stabstältet och efter att de under slagsmålet tumlat in i det
kom en topp tunnor rasande general utfarande...
|
|
|
Zotlack, orchsoldat: Bortsett från detta
evinnerliga slit lyckades jag faktiskt med att dryga ut solden en aning.
Inget allvarligt, men många legionärer förlorade delar av sin personliga
utrustning den kvällen ;-). Övrigt som är riktigt minnesvärt var slagsmålet
med en av legionärerna... Allt som allt så hände det mig en hel del saker
och jag hoppas att fler än jag hade kul då generalen skällde ut mig eller
när min kapten piskade mig offentligt. |
|
|
General Varja: Bestraffningen av Store
Sharsh. Mitt tal inför troppen där först en lite tveksam tropp svarar "Ja,
general" på ett par frågor, för att sedan inför frågan "Är ni redo och dö
för Fursten?" svarar med ett rungande, samstämmigt "JA, GENERAL!". |
|
|
Spazog, orchsoldat: När jag blev tvungen
att gräva en grop flera gånger... |
|
|
Ormbär, vildfolkssoldat: Legionär Kråkan
räddade min dag (kväll), genom att spotta varenda gång jag gick förbi. Och
genom att klaga för Vranjes när jag ilsknade till och pekade finger
åt honom, så att vi fick till en liten scen. |
|
|
Legionär Galder, kurir från III Legionen:
Tyvärr fick jag inte se det själv, men att både Kristina och Johan
spelade på att Galder gett dem onda ögat - KRAM till dem! |
|
|
Korpral Sarra: En trosspiga smög runt
och ställde märkliga frågor, lyssnade på samtal lite här och var, och
förförde en legionär för att få honom att desertera. Urho, Karsk och jag
lurade henne till Löjtnantens tält där vi vräkte ner henne i snön och
frågade henne (så där lagom vänligt som bara råbarkade mördare till
legionärer kan) vad det var hon egentligen pysslade med. Det visade sig
slutligen, efter viss övertalning, att hon egentligen arbetade för det
Vakande ögat. Jag undrar om hennes befäl blev glada på henne, när hon gjorde
bort sig så kapitalt... |
|
|
Herman Handfast, Framtidsbarn: Det var
riktigt roligt att spela indoktrinerat framtidsbarn, speciellt eftersom allt
funkade (utanför stabstältet) helt annorlunda i praktiken än i teorin. Min
roll blev verkligen tokförvånad av att saker såsom sprit, "andra
förnöjelser" och bilder med kopulerande uppsåt var tillåtet i fält (allt
detta kan ju distrahera soldaterna i strid)...
|
|
|
Korpral Kashnogash, orchsoldat: Många blev indragna i
de diskussioner gällande människornas kultur som blev så seglivade.
Någonstans under denna diskussion säger en av legionärerna något i stil med:
”Kärlek, det ställer bara till med besvär.”
Orchen Kashnogash, som jag spelar, är enormt nyfiken och frågar då sin
kapten som sitter brevid: ”Vad är det för något?”
Kapten Hanak missförstår dock och tror att jag menar legionären bredvid
som stoppar sin pipa och säger: ”Det är något de eldar på och inandas för
att bli lustiga.”
Eftersom Kashnogash faktiskt inte vet vad kärlek är kunde
jag inte protestera. Så nu finns det en orch i Thule med en riktigt rolig
uppfattning om vad den finaste av alla känslor är... något man röker! |
