|
|
Terje, motståndsman i Björnarnas rote, spelades av Robert Östberg. |
Terje hade anlänt till mötet med bistert sinne. När sändebuden från Alliansen
kom med sina förslag var han skeptisk, men när avtalet begränsades
till att än så länge bara gälla hjälp mot information så röstade han ändå för
förslaget, liksom de övriga. Han var dock synnerligen arg på Arna Lagkvinna för
att hon inte låtit honom skära fingrarna av den prisjägare som dykt upp i lägret
och som visat sig vara den som tillfångatog Drakfågel.
Terje hade gått hela mötet och irriterat sig på flickan Moa som suttit där
och kvittrat på om hur "äventyrligt" det hela var, och hur mycket ära som
fanns i kriget mot Fursten. Till slut rann droppen, och han tog henne åt sidan
och örfilade upp henne rejält för att få henne att vakna och inse att
hon inte befann sig i en lättsam lek, utan i ett grymt krig som inte har någon
nåd åt de som inte tar det på allvar. De andra drakfåglarna kom till Moas
försvar och höll fast Terje tills han lugnat sig, men både en och annan höll nog
med honom om att flickan gjorde bäst i att komma ner till verkligheten
igen från hjältedikternas romantiska små moln. Moa blev ivägskickad att hålla
vakt, men kort därefter hördes ett illskrik, och Moa kom rusande nerför vägen
och skrek att de Furstliga var på väg. Truppen visade sig vara för stor för att
rå på, så Björnarna stannade kvar för att fördröja dem medan roteledarna och
Drakfågel flydde för att komma undan. Här avslöjades också Björnen Arvid som
förrädaren, då han kallt skar halsen av vår lille bågskytt just när han skulle
avlossa pilen. Terje gömde sig i skogen, fann en grund grop mellan två snövallar
och låg blick stilla medan de Furstliga passerade på båda sidor om honom utan
att upptäcka honom. När de Furstliga åter samlat sig vid mötesplatsen tog sig
Terje ytterst försiktigt därifrån och undkommer. Nu har han ytterligare vänner
att hämnas, när stunden kommer.