|
|
Moa, motståndskvinna i Rävarnas rote, spelades av Susanne Staaf. |
Moa satt som alltid och framförde sina entusiastiska kommentarer, och
uppfattade inte riktigt hur enerverade de andra blev av hennes optimism och
beundran för deras sak. Mycket av det som försiggick förstod hon inte, hon var
mest nöjd med att få vara där och vara med. Störst var hennes beundran för Karl
som skötte bevakningen så lysande. Hon blev oerhört bestört dock över den råhet
och känslolöshet som vissa av hennes nyblivna bröder och systrar hade, och det
framförde hon bestämt...
Något som hon dock la märke till var att en av männen, Terje, satt och blängde på henne, och framåt kvällen ville han prata enskilt med henne. Döm om hennes förvåning när han slog ner henne och började skrika åt henne, för att sedan lyfta upp henne och slå ner henne i snön igen. Han hade säkert gjort det igen om inte Karl och några till hade hållit fast honom och Arna hjälpt henne. Terje skrek något om att han skulle visa henne att världen var hård och att hon bara var en fånig flicka. Karl skickade henne att ersätta en av spejarna så att båda skulle få lugna ner sig.
Darrande av ilska och förnedring stod hon så och vaktade lägret... när hon såg dem. Tio, femton... nej, minst tjugo mörka, skrämmande skepnader var på väg mot henne. Skräckslaget stirrade hon på dem innan hon ryckte till, vänder sig om och vrålade "Anfall!" för att varna sina kamrater. Aldrig hade en sträcka känts så lång och hennes ben känts så tunga. Hela vägen skrek hon, och när hon nådde lägret såg hon till sin lättnad att de hade hört henne. Hon sprang genom försvarslinjen och flämtade fram vad hon sett innan hon gör bågen beredd. Var det här hon skulle dö en hjältes död?
Innan hon ens hade avlossat sin första pil fick hon dock order av Karl att följa honom - han hade sett till henne. Med snabba steg försvann de så ut i skogen för att fly från fienden, men det var inte oron för egen del som var störst, utan för kamraterna som flytt åt olika håll.
I den mörka vinternatten gav hon sig av tillsammans med Karl och några till...