Minnesvärda ögonblick från Fienden ibland oss

Terje Adarsson: När Terje rusar på prisjägaren efter att fått veta att det var han som tillfångatog Drakfågel - det var knappt att Arna lyckades hindra honom från att dräpa honom då och där.

Samt när Terje tröttnat på Moas glättiga tjat om "äventyr" och "ära" och ger henne en rejäl örfil och skakar om henne rejält för att få henne att vakna upp och inse realiteten. Synd bara att de andra kom och höll fast mig så snabbt, jag hade ett långt och hetsigt tal förberett...

Erika Stigsdotter: Rädslan när jag upptäckte att jag missat flykten därför att jag försökte packa och hur jag sedan försökte smyga bland tälten för att undgå upptäckt.

Ulf Skomakare eller "Bryggaren" från Strand: När jag och Egil Hammare förhörde prisjägaren i tältet. Jag låtsas vara utsänd under-cover från Furstendömet. Jag lockar honom med guld och gröna skogar om hur bra han får det om han återvänder till Furstendömet och hur mycket guld och vilken position han kommer att få. Men han bara surar.

Egil kommer in och börjar gläfsa de klassiska frågorna (varpå jag går ut): Vad heter du? Var kommer du ifrån? Och så vidare...

Jag kommer in igen och börjar med min allra honungslenaste stämma bedyra att allt blir bra om han bara återvänder till "oss". Jag erbjuder honom min mantel och försöker igen, varpå kräket häver ur sig något i stil med: "Mitt sista förräderi gjorde jag när jag lämnade Furstendömet!", varefter han suger tag i min krage (han är _ett stycke_ längre än vad jag är, och det är på gränsen att mina tår lyfter från marken). Sen börjar han gasta efter Arna Lagkvinna, och så var min lilla karriär som lismande förhörsledare över.