|
Svipdag Stenhjärta av Domedagsgardet (Furstens personliga livvakt och elitstyrka) ingick i den Furstliga expeditionen till Världens Ände. Han och hans gardeskamrater hade något andra mål än de andra i expeditionen... |
Jag, Svipdag Stenhjärta och gardisten Tyrang Lanzbrecher framryckte till Nyckelns Väktares läger under lördag eftermiddag. Vi marscherade dit tillsammans med spanarna Irvidan, sergeant Grymme och vildmannen Skugga av Korp.
När vi anlände till Nyckelns Väktares läger flydde alla i det vid blotta åsynen av våra fruktade dödskallesköldar. Jag sökte igenom tälten i jakt på svärdet Rana. I det tredje tältet, det största, fann jag ett kort svärd som liknade det jag sökte. En infiltratör kom in i paviljongen och sade att han var säker på att det var rätt svärd. När jag tog svärdet frågade han om planen hade ändrats och jag svarade endast ja.
Jag visste mycket väl att Nestor inte ville att svärdet skulle stjälas, men hans plan hade inte fungerat på tre år och kaptenen av domedagsgardet, Morlaug av Nordanlanden, hade även han uttryckt sin skepsis angående Nestors taktik. Därför stal vi svärdet.
Vi drog oss tillbaka och med spejarna som understöd tillbakaryckte vi gardister med svärdet den långa vägen till vårt läger. Lägret var tomt vilket passade oss perfekt. Vi gömde svärdet och direkt när Irvidan dök upp sprang han den dryga milen till platsen där Ulthar väntade. Ulthar såg att det inte var Rana vi stulit utan något annat svärd. Förmodligen drottningen av Arosias svärd.Ulthar behöll ändå svärdet och nu hänger det som trofé i någon av ”gardets” salar.
Svipdag hade även en diskussion med kommissarie Torvald Urdamåne, Vakande Ögats utsände, när Svipdag förklarade vad han tyckte om Rödkåpor och alla icke-militära människor i Furstens tjänst. Urdamåne var mycket spydig och hade vi inte varit på ”helig mark” hade han ångrat sig. När vi lämnade området fick han däremot motta ett par bepansrade knytnävsslag i ansiktet från Svipdag.