| Gabriel Magnamontanus, Magus Collegiae, en magiker i Furstens tjänst. |
Diverse allmänna morgonaktiviteter. Gabriel utför en skyddsritual och vandrar sedan ner till sjön med Nestor och kommissarie Urdamåne för att hämta vatten. Väl där står de länge och väl och diskuterar hur kraftig utstrålningen från Källan är, och på vägen tillbaka diskuteras möjligheten att utnyttja den. I stället för att ta sig över till Källan för magi föreslår Nestor istället att han och Gabriel skall genomföra en säregen kombination av ritualer där Gabriel lägger ett sigill på sig själv, Nestor på sin ring och på Urdamånes Vakande Ögat-amulett. Därefter kastar magikerna en gemensam magisk sköld på de tre sigillen, hjälpta av Urdamåne, Skugga av Korp och Varghjärta som slår på trumman, allt detta i Gabriels ritualcirkel.
Efter förrättat värv och en smula roande aktiviteter typ fäktträning väntade sällskapet på att spejarna skulle återvända. Det diskuterades bland annat hur man skulle kunna rekvirera den båt man sett en medlem ur vildfolket passera i, vilket innefattade formulär och liknande. Sedermera visade det sig att spejarna inte alls var ute och gjorde sitt jobb, utan att de sov. Därefter tog planeringen vid till fullo, och sällskapet gav sig en masse iväg för att rekognoscera området runt Källan.
Vägen dit var lång och svår och innebar bland annat en första kontakt med Älgstammen, vars läger vi passerade. De tillät Nestor, nu klädd som Äldst, att tala med dem liksom efter en stund också stamfolksspejarna, Urdamåne och diplomaten Tristan. Detta under kravet att Ulthar Blod skulle hålla sig så långt borta som möjligt. Det var ungefär nu som spelarens skador började göra sig tillkänna och han tvingades återvända till lägret och sedermera civilisationen - lämnande bakom sig en lapp med texten "Vi har varit förföljda i tre dagar. Följer våra spår bakåt. Ulthar"
Ingen av Älgstammens shamaner fanns på plats, varför vi fortsatte mot Källan - korsandes och skändandes oknyttens utmarkerade linje. Efter en tid fann vi Ranas grav, och sökte förgäves efter hennes flöjt. Modstulna över det annalkande regnet (sammetskläder gillar ju som bekant inte sådant) fann vi slutligen Källan och tog sedan skydd intill den i en halvtimme eller så medan regnet föll. Precis när det lättade dök en alv, en människa och en dvärg upp, dock undvek båda följena varandra.
Efter denna strapats var alla utslagna under en bra stund. På vägen tillbaka önskade Älgstammens shamaner tala med Äldst, men hans fötter medgav inte detta varför de senare sökte sig till vårt läger. Ett intressant samtal mellan Äldst och shamanerna tog vid där olika varianter på förbannelsen och på Skugghjärta togs upp. "Skugghjärta önskar inte krig mot stamfolken. Har aldrig gjort, kommer aldrig att göra." De känner uppenbarligen till drakens existens.
Jag börjar misstänka att väldigt lite kommer att hända om jag inte hittar något sätt att interagera fredligt med de andra vid Världens Ände, och föreslår därför att jag och Urdamåne skall ge oss av under falska identiteter.
Det första spionageförsöket äger rum nu under kvällen. Vi vandrar omkring och möter tre älvor, som Gabriel betraktar som elementarandar. De berättar saker för oss i utbyte mot en saga - de har sett orcherna vi söker, de verifierar även Nyckelns Väktares närvaro och visar oss deras läger, där man fullt förståeligt inte släpper in oss. Vi återvänder till vårt läger.
På natten uppenbarar sig Ranas vålnad och meddelar oss att Väktarna ovetandes kan befria henne, om de bara har svärdet i behåll. Hon berättar också om skrinet och dess lås. Mycket bra scen.
Björn tas ifrån lägret av stamfolket, tydligen för att... tala med honom. Ingen är upprörd över detta, trots att Gabriel misstänkte precis det som sedan också hände...
Idag rör sig Yrke och Tristan över vattnet och övervakar området runt Källan. Andra spionagesessionen. De flesta av Väktarna är ute på något slags ritual. Väktarna mottar oss nu i sitt läger, och vi verifierar Jante Torssons närvaro. Vi ser Björn återvända till Björnstammen och Nyckelns Väktare... som deras vän? Stor förvåning. Har han fråntagits sin nya lojalitet? Kanske inte, han avslöjar inte oss trots att vi sitter vid Väktarnas eld och dricker te. Tristan försöker sig på att föra fram ett diplomatiskt budskap till Väktarna medan vi är i lägret. Detta misslyckas tydligen katastrofalt.
Gardisterna anfaller plötsligt och jag flyr med Väktarna, medan Urdamåne visar Svipdag ett svärd som de då båda tror är Rana... eller? Gardisterna misshandlar honom lite symboliskt. Vi ger oss av och får en halvhjärtad inbjudan att fortsätta med sagan jag började berätta under kvällen.
Det är ungefär nu som Gabriel stöter på Takova, som pga. sitt synfel har svårt att känna igen honom. De noterar varandras närvaro och talas vid en smula, dock utan att Gabriel släpper sin förklädnad. Han försöker förmedla till henne att Nestor är vid Världens Ände och förmodligen vill döda henne rakt av.
Vi återvänder till lägret för att få förklaringar. Till slut påpekar Gardisterna att de agerar oberoende av Nestor på sin kaptens order och att de gömt svärdet "på en säker plats, ni får det om en månad". Eftersom vi inte kan påverka dem på något som helst vis görs nya planer upp. Urdamåne och Gabriel ger sig av igen till byn för den tredje spionagesessionen, samtidigt får orcherna, som nu kommit fram, och Gardisterna order att utgöra diversioner under kvällen för spionageverksamheten.
Väl i byn släpps vi nu inte in av Väktarna, men ser ändå hur Rana manifesterar sig hos dem. Gabriel försöker meddela vålnaden att svärdet är stulet och sedan höra vad hon säger. Gabriel och Takova talas vid ytterligare en gång, han verifierar att hon hoppat av av egen fri vilja och han ber vidare henne och Väktarna att "hålla dörren öppen" för att han eventuellt också skulle vilja hoppa av om saker går dåligt i Furstendömet... en sann opportunist och egoist. Förmodligen försöker Tristan nu med sitt andra misslyckade försök till diplomati. Gabriel blir angripen av en mara och aktiverar sin skyddssköld.
Den stora vändpunkten äger rum när Gabriel vandrar förbi ödehuset och känner närvaron av något kraftfullt. Han går in, stiger rakt fram till skrinet med drakens själssten och bär ut det under armen. Spionerna återvänder nu till lägret där flera saker bekräftas.
Nestor, Gabriel och Urdamåne inser att svärdet Rana inte alls är stulet ("var det en drake på klingan du pekade ut för Svipdag?"), detta faktum hålls ytterst hemligt. Gabriel verifierar att Takova har hoppat av för Nestor som beordrar hennes infångande, vilket Gabriel skall ansvara för - något han verkligen inte vill göra. Det planeras en formell arresteringsaktion, inför vilken Gabriel i hemlighet sänder iväg sin familiarande för att varna sin ex-kollega. Den villade visserligen bort sig på vägen, men... Varghjärta utför en förberedande ritual för att kontrollera oknytt inför kvällens operation han och Nestor skall iväg på till Skogens Hov, i syfte att finna nyckelbäraren. Den beryktade förolämpningen skrivs.
Efter mörkrets inbrott infaller arresteringsförsöket - vi tågar upp mot Väktarnas läger, läser upp våra förolämpningar och sedan infaller ett standstill fram till dess att Nestor och Jante utkämpar sin duell. Urdamåne låtsas försöka försvara Väktarna men misslyckas återigen med att bli insläppt. Gabriel är mycket nöjd över det misslyckade ingripandet. Urdamåne, Nestor och Varghjärta ger sig iväg till Skogens Hov för att hämta nyckeln och lyckas över förväntan.
Morgon. Gabriel misstänker att en kraftfull ritual kommer att utföras vid
Källan - han känner kraftflöden öka och allt det där. De forna spionerna samt
stamfolket ger sig iväg till byn, nu inte längre inkognito, och finner Väktarnas
läger obevakat. Urdamåne förgiftar drottning Katarinas örtsamling, därefter ger
sig Gabriel iväg mot Källan mot sin följeslagares bättre omdöme, driven av
nyfikenhet. Väl där ser de slutet på ritualen och Gabriel växlar några ord med
drottningens bror och försvarare, där han säger ungefär samma saker som till
Takova - konsten att alltid ha en väg ut. Därefter lämnar sällskapet Världens
Ände.