|
Älvakungen Awaran. |
Awaran inledde helgen som sitt vanliga obekymrade jag och försköt alla tankar som framkastades vid Hovet om att något farligt var i görningen. Dessutom intog han drogande örter (det sägs att ingen känner skogens örter och deras verkningar på olika varelser bättre än älvakungen, han använder dem dock främst för att berusa sig själv) mitt i Skogens Hov. Till Awarans stora förskräckelse återvände två trista individer från tre års bortavaro - Jägaren och Älvadrottningen Tindomerel. Awaran hade en teori om att Älvadrottningen i själva verket var Lagen och inte Jägaren, eftersom hon alltid hade en massa regler och förmaningar, men insåg till slut att det nog inte var så.
För att fly från sin krävande och tråkiga hustru begav sig Awaran ut i skogarna tillsammans med Amina och Silah och vandrade mot Västanvall. Detta misslyckades dock grovt och älvorna gick hopplöst vilse vilket fick dem att missa rådslaget på kvällen i Skogens Hov. Detta blev dock ganska effektfullt eftersom älvorna kom indrällande under rådslagets sista fem minuter och kunde uttala sig föraktfullt om allt tråkigt prat och istället bjöd upp de andra oknytten till dans efter rådslaget.
Under fredagskvällen fann Älvakungen och Älvadrottningen varandra igen i dansen till Strömkarlens fela (även ofrivilliga vandrare från Björnstammen, inklusive Berguv och Råttan, fick delta i denna dans) och Awaran kom ihåg varför han hade funnit behag i sin hustru en gång i tiden. De två kom något närmare varandra än på många hundra år. Detta hindrade dock inte Awaran från att hela tiden planera nya snedsteg.
Under fredagskvällen kom även diverse löst folk till Skogens Hov. De var alla bekymrade och allvarsamma och Awaran drogs in i allvaret främst av Jante Torsson och Sol som övertygade honom om att något var tvunget att göras för att bekämpa Skugghjärta och Äldst. Awaran började även att hjärtligt avsky Äldst - det verkade som att allt bekymmer kom från honom. Om bara Äldst var borta skulle alla oknytt kunna ägna sig åt fest och dans i stället för allt tråkigt. Awaran försökte förmå nattväsendena att ta Äldst av daga innan Lagen återupprättades men de verkade inte ha några större förhoppningar om sina chanser att lyckas.
I frågan om Lagens återupprättande var Älvakungen likgiltig eftersom han hade lyckats med det mesta även när Lagen rådde, d.v.s. allt han tyckte var viktigt kunde genomföras med eller utan lag. Han kände sig inte hotad av att Lagen inte fanns men blev bekymrad när han insåg att älvor i Margholerskogen faktiskt hade försvunnit.
Under fredagen sökte Awaran Tindra vid ett flertal tillfällen men hon for fram och tillbaka i skogen och det enda han fick var några klappar på huvudet i samband med rådslaget (vilket orsakade stora problem med den svartsjuka Älvadrottningen).
På lördagen smet Awaran från de övriga älvorna och fann Tindra, Pyrit, Zircon och något oknytt till vid Hovet och begav sig omedelbart ut i skogen. Där träffade de Sol och Jante och begav sig till Källan som talade med Framtiden. På vägen visade Älvakungen mycket påtagligt hur långsamma de underjordiska var genom att dansa i cirklar runt Pyrit medan hon gick.
De Trenne var lika trista som de alltid hade varit och Awaran kunde inte förstå hur de trodde att de skulle kunna locka några människor att komma till deras tempel även om Jante byggde upp det. Insikten om att Tindra var med barn - och Tindra övertygade honom om att det verkligen var hans barn - fyllde honom med glädje. Älvorna som försvunnit från Margholerskogen kunde alltså återskapas av Älvakungen själv! Mycket bra!
Nyckelns Väktare dök upp och drottningen av Arosia sökte audiens hos Älvakungen som vid tillfället hade dragit sig tillbaka till kullen som överblickade vägen där de mötte sällskapet. Drottningen klättrade upp till honom under stor möda och en plan föddes i Awarans huvud. Om nu människorna kunde bekämpa Skugghjärta så att lugnet återvände till Älvakungens domäner, borde han då inte hjälpa dem? Vad kunde vara en bättre hjälp än en prins/prinsessa i Arosia vars öde var att bekämpa Skugghjärta och ge människorna Awarans hjälp? Alltså lockade han drottningen djupare in i snåren och förförde henne. Med sina förmågor satte han så ett mäktigt barn till världen som ett vapen mot Äldst och Skugghjärta. Drottningen tyckte det var väldigt trevligt eftersom hon citat "Hade varit änka i några år".
Fler oknytt anslöt, bland annat Älvadrottningen, vilket förhindrade kungen från att ta med Tindra ut i skogen någon mer gång. Turligt nog kunde Awaran dölja historien med drottningen.
Tindra kunde dock inte hålla tyst och lämnade Älvakungen på väg tillbaka till Skogens Hov efter ett högljutt gräl där hemligheten kom ut, och mycket tjat och tjafs från Älvadrottningen präglade alla oknytts vandring tillbaka till Skogens Hov.
Älvakungen insåg ungefär här att en ny Jägare måste hämtas från de dödligas led och spred detta till ädlingarna, Sol och Jante. Ett antal kandidater vaskades fram till kvällens stora rådslag (som blev hopplöst försenat).
Efter det var det snart dags för ännu en färd till källan (Awaran kände av att hans fötter hade vandrat i 4000 år vid det här laget) med Skogsfrun, ett antal oknytt, Jante, Sol och O och Perk för att tala med nuet. Älvadrottningen följde med för att hålla ett öga på sin make. Vid källan härjade dock Rana vilket gjorde Awaran djupt bekymrad. "De Trenne och Rana! Ska allt gammalt och tråkigt komma tillbaka till min skog i dessa tider??" Många var oroliga över draken men Awaran försäkrade dem om att draken var väl förvarad under hans magiska lås.
Förresten, en stor eloge till Rana för hennes mycket jobbiga spöke. Awaran rådde människorna att inte lita på ett ord som Rana sa men Jante informerade honom om att detta var deras enda chans att rena bägaren och att de tänkte göra som Rana sa. Awaran lämnade människorna djupt bekymrad för att ta sig till rådet för att få fram en ny jägare som kunde dräpa Rana.
Rådslaget under kvällen på lördagen blev alltför mycket allvar och inte alls så mycket fest som det borde ha varit. Nattväsendena var de som festade bäst. Packans dans var en syn för gudar (även Bergakungens mycket långsamma dans var trevlig) och "BRA LJUG!"-leken roade Awaran. Berguv utbrast plötsligt "Trollpackan är den fulaste varelsen i hela skogen!" högt och ljudligt varpå hela hovet tystnade, sedan log han och sa "Jag ljög!" varpå Trollpackan och alla nattväsen skrockade och skrattade "Bra ljug! Bra ljug!"
Berguv lyckades även få Älvadrottningen att kasta tomater på Älvakungen vilket var roligt.
Fyra kandidater till Jägare togs fram av stammarna. Det var Vargtass, Klo, Skymning och Berguv. Alla nattväsen stödde Berguv vilket fick alla andra oknytt att förlora förtroendet för honom (utom Älvadrottningen!).
Älvakungen var svartsjuk på Skymning för Tindra och tyckte även att Skymning var alldeles för rolig och gullig för att bli en bra Jägare. "Jägaren måste vara tråkig! Så har det alltid varit!" och gav därför sitt stöd till Klo. Även Silah gjorde detta, bara för att Klo var så söt. Älvadrottningen ställde sig bakom Berguv eftersom hans tomatkastande var roligt och Amina stödde förstås sin Skymning.
Mitt i omröstningen dök Jägaren upp vilket var bekymrande.
Efter omröstningen försökte ädlingarna avsätta Jägaren med en begravningsritual men det misslyckades och grälet mellan Skogsfrun och Jägaren var tämligen roande.
Efter att Jägaren hade avmarscherat sprang alla omkring och var allvarliga men Awaran bestämde sig för att koncentrera sig på festen. Bara nattväsenden och Älvor och några musikaliska Underjordiska brydde sig dock om festen, vilket var tråkigt i älvkungens ögon. Älvorna lyckades dock bekräfta sin status som oknyttens värsta snyltare genom att glatt - liksom under fredagen - äta maten som de underjordiska ställde fram. Någon konstaterade att om älvorna inte hade så bråttom att ge sig ut och dansa kanske de kunde komma ihåg att ta med sig mat. En underjordisk sa "Det kanske går långsamt när vi går men å andra sidan kommer vi ihåg att ta med oss allt..."
Älvorna avslutade lördagsnatten med att smyga runt i Västanvall, irritera alla härjande nattväsen, småprata med Nyckelns Väktare och dansa för Älgstammen i gryningen (även denna gång med Strömkarlen och hans fela). Älgstammen gjorde stora ögon.
På söndagen slöt Awaran upp med hovet och begav sig till ritualen där allting till hans stora förnöjelse utfördes rätt och riktigt. Detta firades med långdans tillbaka mot Västanvall. Där träffade de även på den gamle jägaren som till och med lovade att han nu kunde dansa med dem när han var befriad från sitt ämbete.
Ritualen var fantastiskt bra utförd och mycket stämningsfull! Jenny Wallins insats som shaman - oj!
Någon påpekade att de inte visste vad som hade hänt med Rana, Draken eller Äldst men älvakungen skrattade och sa att nu var det tid att fira och glädjas, inte att rynka pannan åt en massa bekymmer!
Saker som kan få återverkningar i framtiden: