|
|
|
Grimner Birgersson, klockare i Ulfstuna: Att få
skjuta prick på mina forna Furstliga kamrater… |
|
|
|
Edla Håkonsdotter, ålderkvinna i Västgränsa: När
jag tillsammans med Tora Sigvardsdotter försökte få Bodvar att gå med på
en överenskommelse. Lagkvinnans och nämndens avslöjande av mördaren. |
|
|
|
Kronprinsessa Adriana Imrarsdotter Falk av Gedanien:
En av de starkaste scenerna var när jag stod på knä framför Kung Vites
gestalt med Nyckeln höjd över huvudet, hörde honom mässa obegripligheter
och sedan såg honom höja svärdet. Med ens såg jag framför mig hur Kung
Karl offrade sitt liv för att skapa Nyckeln, och hann tänka "Jaha. Nu
dör jag. Tja, det blir i alla fall för att rädda Geda" innan Vite åter
sänkte svärdet långsamt utan att hugga huvudet av mig. En annan
händelse jag inte tror att jag lär glömma i första taget var samtalet
med det arosiska sändebudet utanför värdshuset, där skillnaden mellan
den unga hetsporren och den luttrade krigsveteranen blev så uppenbar... |
|
|
|
Missan: Blickarna mellan Hans Gregersbane och
Missan. |
|
|
|
Jungfru Bea Ragnarsdotter, väpnare till friherrinna
Margreta Tre Rosor: När Branda kastade sig om halsen på Bea och bad
henne rädda henne. Branda ska vara glad att Bea inte var beväpnad, för
en kort stund tänkte jag verkligen skära halsen av henne… |
|
|
|
Fjalar Blotstein, dvärgkrigare: Jag blev
ordentligt överraskad vid Furstehopens anfall.
Kanske allra bäst var hur värdshuspigor och –dräng behandlade Fjalar,
deras halvt vettskrämda blickar och smygande för att kringgå dvärgen var
riktigt roligt spel! |
|
|
|
Fader Thomas, sockenpräst i Näversjö: Många av
dem som lämnade bikt gjorde mycket bra insatser och spelade suveränt i
små stunder då man bara var på tu man hand. |
|
|
|
Odört, shaman av Skymningsstammen: När Gabriel
som vi trodde var död eller sårad kom tillbaka och kom uppraglande efter
stigen, med vansinnig blick och ett sinnessjukt leende, och med passion
och kraft tog över ritualen från sin lärjunge… den otroliga moralskjuts
som fick oss Furstetrogna att skrika, hylla Fursten och dunka med
sköldarna var fantastisk att vara med om! |
|
|
|
Valma Ulvarsdotter i Bäckatorp: Tre underbara
lajvögonblick: 1) Under anfallet när Valma inser att faster Edla och mor
Kleva är utanför värdshuset. Hon springer mot dörren och ropar deras
namn, till sin egen förvåning mor Klevas namn först (så stark har deras
relation blivit sedan Erk dog) men stoppas av allt beväpnat folk som
trängs innanför dörren. Valmas förtvivlan över att de troligen snart är
döda.
2) När mor Kleva kom in i värdshuset igen efter anfallet och hennes
chock. Hon låg i min famn och skakade och Valma trodde hon skulle dö.
Jag kände hur färgen rann bort från mina kinder och kunde inte göra
något för henne. Hur i hela friden skulle Valma klara sig om även Kleva
dog…
3) När Fjalar vaknade till efter anfallet och ropade ”Bågskytt!” och
Valma (och några andra, tror jag) direkt duckade under bordet i skydd
för det andra anfall som hon trodde var på väg. Sedan insåg hon att det
var dvärgen som vaknat. Reflexmässiga reaktioner gillar jag. |
|
|
|
Joar Döve, landvärnsman från Västgränsa: Även om
upplevelsen påverkades en del av att jag spelat mot drottning Katarina
med andra roller så var drottningens och prinsessans sorgestund vid sjön
mycket rörande. Fick en klump i halsen, fram tills dess så hade jag till
98% gått på H.M:s förklädnad som riddar Alexandra och det var prinsessan
som avslöjade dem med sitt kroppsspråk. |
|
|
|
Thula Gillisdotter från Västgränsa: Det var en
väldigt häftig känsla när man efteråt insåg att det fanns perioder under
lajvet där Thula var den verkliga personen och Anna bara var en liten
del av hennes medvetande som liksom sa åt henne vad hon skulle göra.
Eller när jag kunde tänka ”Wow, jag har sett alver!!” och insåg att Anna
(jag) såg att öronen var påklistrade men att Thula såg helt verkliga
alver och att det efteråt kändes som om Thulas uppfattning var den
riktiga. |
|
|
|
Bella, skådespelerska: Haha, spanking och
bitch-fight! |
|
|
|
Fenja, skådespelerska: Jag har aldrig trott så
starkt som under den allmänna trosbekännelsen med följande välsignelse
när vi fruktade för våra liv. Klockrent. |
|
|
|
Drottning Katarina av Arosia: Det var en rätt
mäktig känsla när jag låg på knä framför Karls vålnad, det är nog en av
mina starkaste lajvupplevelser. Det var förfärligt sorgligt just då men
det kändes samtidigt som om cirkeln slöts på något sätt. Innan vi gav
oss av till sjön när Nyckeln skapades så tvingade Karl Katarina att
svära på att inte ingripa vad som än skedde. Då gick jag med ett tryck
över bröstet hela vägen ner till sjön, jag visste ju att något hemskt
skulle hända men jag visste inte vad. Och aldrig hade jag gissat att han
skulle offra sitt liv där. Så Katarina hann aldrig riktigt ta farväl och
det har ju helt klart tagit hårt på henne. Hade han dött naturligt hade
det varit lättare. Men nu så fick hon chansen att säga att hon älskar
honom, saknar honom och samtidigt be om förlåtelse. Så nu känns cirkeln
sluten och hon kan fortsätta sitt liv. Väpnare Bea Ragnarsdotter stod på
trappen till värdshuset och talade om den hyllningsdikt hon höll på att
författa till Drottning Katarina! Och nedanför stod Riddar Alexandra och
höll god min!
Och det hon skrivit var ju jättebra! Jag blev mycket rörd å Katarinas
vägnar! :-)
Det är kul när kampanjen blir levande med berättelser, sånger och
mellanspel!
Tyvärr missade jag sista akten av den förträffliga pjäsen! Men under de
fem första satt Katarina och den förklädde Imrar och pratade allmänt
strunt! Mycket trevligt! Och så blev jag bjuden på en karamellstrut av
honom! Sen retade vi skådespelarna för den "Gedanska pjäsen"! Vi hade
jättekul!
|
|
|
|
Fru Sigun Holmgersdotter, lagkvinna i Stenåkers
härad: Under Siguns undersökningar och utfrågningar av sockenborna
kunde jag inte låta bli att i mitt offsinne imponeras av hur trovärdiga
deras berättelser om vad de haft för sig innan mordet på spelmannen var.
Det märktes ingen som helst skillnad mellan vilka delar som faktiskt
spelats och vilka som stått i bakgrunden. Illusionen höll - även för en
nyfiken lagläsares detaljfrågor. |
