|
|
General Voorlaugr, befälhavare för I Legionen och en av Furstens äldsta anhängare. |
Kvällen inleddes, och jag befann mig vid högbordet. Efter Gladius' och Varjas lilla scen i början förlöpte måltiden lugnt, med undantag för att Gladius' lilla slav snubblade på mitt svärd säkert femton gånger... :-)
Efter måltiderna drog jag ihop generalerna i vaktrummet (som var den enda relativt lediga lokalen) för en överläggning om den kommande strategin. Med oss var även kapten Bryte och överste Järnhed. [Redogörelsen för strategiplaneringen är hemligstämplad tills vidare...]
Efter detta ägnade jag mig åt att diplomatisera både Kollegiet i form av Magister Heike och Rödkåporna i form av Praetorn. Jag lyckades prata ihop dem båda och de skall, med politiskt stöd från armén, sätta upp en organiserad rekryteringskampanj för att snoka reda på alla speciellt begåvade barn. Inledningsvis skall detta ske med hjälp av Framtidens Barn, men i förlängningen skall det bli obligatoriskt att låta testa sina barn... Förhoppningsvis skall det även vara fördelaktigt för föräldrarna att så också görs. Vidare skall varje legion utrustas med en magiker från Kollegiet vardera, och Praetorn ombesörjer att legionerna även utrustas med en blodsmagiker per bataljon (möjligen att signiferi ersätts med kunniga blodsmagiker).
Allt var synnerligen väl ordnat, och högbordet kallades in bakom skynket (typisk temposänkare på lajvet, och inte vidare generöst...men, men). Väl därinne redogjorde Vintersorg för det diplomatiska läget, och Gladius, i gammal god stil, genomdrev att det det som var mest intressant för honom diskuterades först. Detta visade sig vara underhållssituationen. Om denna fanns inte mycket att säga annat än att legionerna snart skulle marchera, och att Gladius ville ha ett antal riktigt stora och kraftiga kastmaskiner byggda. Ministeriet föreföll ävenledes vänligt inställt till mina och Brytes äskanden om att rekrytera bergs-, timmer- och sjöfolk till Talvala, även om detta troligen berodde på att vi bredda på tjockt om hur rika silverfyndigheterna var där. Vintersorg rapporterade att förhandlingarna med Slagbjörnsorden gick bra: De ville ha ett gemensamt fälttåg mot piratplågan på Örike, och jag plockade snabbt våra gamla bordlagda planer ur malpåsen och erbjöd mig att skicka en bataljon ur I Legionen till Örike, då vi planerat oss samman med Slagbjörnarna. Alla högg blixtsnabbt på betet och så fick det bli. Vad gällde Gotmar var åsikterna delade: Man kunde inte bestämma sig för vad som var bäst, drottning Ulvhild eller pretendenten. Jag föreslog, och fick visst gehör från Cornelia, att man skulle försöka hålla båda levande och igång. På detta sätt kommer Gotmar att ligga still som en död fisk och inte bekymra oss... Den säkraste lösningen således. Inget beslut nåddes dock. Gautrike grymtade tydligen snällt åt oss, men var för närvarande inte i närheten av att kunna lova något annat än symbolisk hjälp... om ens det.
Efter att mötet på kammaren var klart...sent omsider...så blev det middag,
och efter denna approcherade jag Cornelia och framlade åsikten att kunskapandet
i fiendeland måste förbättras. Hon var helt med på noterna och lovade att bygga
nätverket så gott hon kunde. Vidare skulle en
"direktlinje" till armén byggas, så att vi om möjligt kunde få informationen
lite tidigare.
I och med detta hade alla mina mål uppnåtts: Amiral, fälttåg, flottbygge i
Talvala, magiskt truppstöd och bättre spioneri. Plus en bonus i form av ett
strategiskt överfall mot Örike med mindre styrka.
Jag antar att detsamma gällde de andra generalerna som istället gick över på
misshandel och andra saker som Voorlaugr (och jag) till sist inte iddes titta
på, och jag flöt omkring till lajvet slutade.