|
|
Erika Stigsdotter, en överårig gedansk soldat som en gång tjänade i greve Hakon Stenbocks hird, hade sänts till Furstendömet som spion. Trots sin täckmantel som gårdfarihandlerska hade hon blivit gripen för lösdriveri och sålts som träl till Melchior Galle, ståthållaren på Grapahus. Där gjorde hon sitt bästa för att hålla öronen öppna och hjälpa de fångar som förts dit: Eirik Olafsson, som hon kände från Geda, och Drakfågel. |
Jag klantade mig ju med kniven. När Eirik fördes in fick jag panik när jag såg hur tätt bevakad han var med orcher runt om och tänkte att jag aldrig skulle kunna komma nära. Så jag la ut kniven alldeles för tidigt och Sparhavoc fick tag i den.
Så då måste jag skaffa en annan kniv, vilket lyckades, och hitta ett tillfälle, vilket misslyckades. När jag fick orchöverrock insåg jag ju att det var helt lönlöst att ens försöka.
Ulvhild/Dragoma tog kontakt, och vi kom fram till varför vi kände igen varandra. [Trälen som gick under namnet "Ulvhild" var i själva verket Dragoma Stenbock, greve Hakons sondotter, som mot förmodan överlevt. -Arr anm.] Vi litade på varandra i början, och när det kom till kritan blev det hon som överlämnade kniven i skydd av en mugg vatten. Till fel fånge, visserligen, men just då satt de bredvid varandra, så vi hoppades att Drakfågel skulle lösa det hela.
Drakfågel försökte uppmana mig att rymma, men jag var väldigt försiktig i mina uttalanden. Tur var väl det, för hon talade väldigt uppriktigt med Kata, och uppmanade henne att ta kontakt med mig. Men jag kunde helt sanningsenligt säga att det enda som hänt var att Drakfågel hade frågat om jag var träl och om jag aldrig funderat på att rymma, och jag hade svarat att det har väl alla trälar, men…. Över huvud taget gav jag inte Kata några förtroenden, och frågade inte heller ut henne. På något sätt var jag säker på att henne skulle jag inte prata med. Däremot förhörde jag Liv, för att se vad hon gick för.
Så Katas upphöjelse tog jag lugnt, och Ulvhilds också, i början. När hon presenterades tänkte jag bara, aha, klok liten flicka, nyttig dubbelagent. Men när hon förrådde mig kände jag det på mig, tvärs över salen, utan blickkontakt. Så när Tyra och Liv sa, att nu tänker de förhöra dig igen, och de har pratat med Ulvhild, det är nog bäst att du går och tar in getterna, så gick jag bara, rakt ut genom dörren och ut i skogen. Det är klart att jag insåg att mina chanser att komma undan var minimala, men en minimal chans är bättre än ingen alls.
Helt riktigt. Erika kom faktiskt undan och lyckades komma i kontakt med de överlevande Drakfåglarna. Men det är en annan historia...