|
|
Egil Örnkloo, en landsflyktig gedansk adelsman och före detta fogde, tjänar numera som Förste Minister under Fursten och har fått dennes förtroende att bygga upp Furstendömets resurser för kriget. |
Egil beordrade kapten Ulrika Sevedsdotter att planera hur vi ska inrätta Framtidens Barn i andra länder, exempelvis Gotmar, där vi är tvungna att dölja att den främsta lojaliteten ligger hos Fursten.
Egil diskuterade en hel del med lägerprefekt Ulrik Bryte om vad som skulle kunna åstadkommas i Talvala. Bl a hur man effektivt skulle kunna utvinna silver från fyndigheterna där, men även om landet i allmänhet. Arbetskraft behövs, eftersom landet är glest befolkat och jag funderade över hur man enklast skulle kunna flytta folk från Margholien och samtidigt behålla deras motivation att arbeta. Något som slog Egil var att folket såg Furstens trupper som befriare, och han skulle vilja behålla den inställningen. Därför ska han försöka få Fursten med sig att införa ett annat slags styre i Talvala, där folket inte är liveget på samma sätt som i Margholien. Då skulle de utflyttade kunna motiveras genom att de får kalla sig "fria". Dessutom skulle de känna mindre samhörighet med motståndsrörelsen, och säga "Men vi är inte så dåligt behandlade. Varför ska vi lägga oss i och förlora det vi redan har?"
Man diskuterade även silverfyndigheterna ingående, och Örnkloo insåg att dessa kommer att tjäna Fursten som en stor inkomstkälla. Men eftersom han inte har så stora kunskaper om gruvdrift, skickade han senare patron Margrete Brenner till honom för att hjälpa till med att detaljerna i sin hemställan.
Generalerna delgav sina planer om hur deras legioner skulle röra sig och vad de skulle göra. Egil la sig inte i detta, eftersom det inte är hans bord. När sedan det kom till att begära resurser för de kommande fälttågen, var de övermåttan återhållsamma. Ingen begärde egentligen några utökade resurser, varken i fråga om pengar, mat eller utrustning. De antog (felaktigt, enligt Egil) att en legion i aktion kostar lika lite som en i vila. Därför ökar Ministeriet allas tilldelning med 10%; det får de som en glad överraskning.
Det enda undantaget var att general Gladius ville ha resurser att bygga c:a 10 belägringsmaskiner för att inta Geda. Han ville ha ek och vapenstål, fur och bonnjärn dög inte. Dessutom ingenjörer, smeder och arbetare. Vi hade överskott av järn, så det skulle nog vara en smal sak att lägga om produktionen till ett högklassigt stål. Ek är det lite värre med. Man kom också snart fram till att det fanns mycket stora tillgångar av ek i Talvala, men problemet med den är att frakta den. Vi får skeppa stockarna norrut längs kusten till Lilla Porten och över Innanhavet till Margholien för att undvika piraterna på Örike. Sedan söderut längs kusten så nära Geda som möjligt. Det största problemet är erfarna smeder till själva bygget, men Egil lovade avdela tillräckligt många från de olika hyttorna. Ingenjörer för att konstruera maskinerna ingår väl i auxillian, så det är väl generalernas egen sak att fördela dem. Slutligen anmodade Egil generalerna att låta legionärerna fungera som arbetare vid bygget, och åtminstone general Varja tyckte det var självklart. Om inte annat så lär de sig reparera maskinerna när - om - de går sönder.
Egil förde fram en idé om att Slagbjörnsorden skulle tillåtas tillverka stridsskepp i Talvala, med fri tillgång på ek från de jungfruliga skogarna där, och som motprestation skulle vi erhålla vartannat skepp, och den verkade ha hamnat i god jord.
Vintersorg av Ek ville att vi skulle be Slagbjörnsorden att inrätta en kyrkostat på Örike; dels för att få bort piraterna, dels för att få stöd av kyrkan i vår kamp. Där skulle utbildning av präster kunna ske, och Egil föreslog då att vissa av Framtidens Barn skulle vara utmärkta ämnen till präster. Ett förslag som mottogs med gillande.
Praetorn berättade att prior Cassandra studerat möjligheter att förutsäga framtiden genom att studera stjärnorna. Han nämnde också något om att man hade "hjälp av älvor". Det lät som om man samarbetade med dem, och Egil blev förvånad över det, men reflekterade inte vidare över det: det är inte Ministeriets sak att lägga sig i hur Rödkåporna sköter sin verksamhet. I alla fall sa han att prior Cassandra skulle kontakta Egil senare på kvällen och göra en hemställan om medel till ett (som han sa) "laboratorium". Egil antog att han menade ett observatorium, och brydde sig inte om att rätta honom: det skulle ändå inte tjäna något till.
Senare kom mycket riktigt prior Cassandra och visade en ritning över observatoriet. Det var inte en byggnad, som Egil först trott när Praetorn talade med mig, utan en flyttbar stjärnkikare. I och med det överlämnade hon en hemställan om material för sammanlagt 560 mark. Förste Ministern bad henne dra ned på kraven. Det kanske skulle räcka med att köpa in bara vissa delar, för att bygga ut/bygga om ett år eller så. Priorn godtog hans motsträvighet utan protester och bad att få återkomma. Hon kom sedan med en justerad hemställan där summan uppgick till 410 mark. Egil lovade att denna bantade hemställan skulle bifallas. Men hans tveksamhet var egentligen bara en test för att se hur pass medgörliga Rödkåporna var: om de skulle ställa till bråk eller om de skulle godta Ministeriets resonemang.
Eftersom generalerna nu var så rysligt måttliga och inte ställde några krav på ökade resurser, så finns det nog pengar att bevilja den första hemställan ograverad!
Egil invigde Furstens diplomat, Vintersorg av Ek, i sin uppgift att söka en värdkropp för Furstens nyligen återuppväckta tjänare, och att fru Iliana, faster till herr Markulf Lejon av Gotmar, var en utmärkt kandidat. Därför tänkte han närma sig dem under kvällen, och förvarnade Vintersorg, så att han inte skulle känna sig trampad på tårna.
Nöten visade sig dock vara hårdknäckt. Markulf visade sig vara ännu veligare än "drottning Vimpel" (som han föraktfullt kallade drottning Ulvhild av Gotmar), och kunde inte bestämma sig för hur han skulle gripa makten i landet. Han ville ha folket med sig, och hur han än gjorde så skulle det inte lyckas, trodde han. Egil sa att vi hade sätt att åstadkomma just detta och att ingen skulle märka något, men Markulf verkade inte tro honom. Inte heller hans faster var mottaglig. Egil lovade henne att hon skulle kunna hjälpa sin brorson till tronen genom att "genomgå en utbildning" hos oss, men inte heller det lockade.
Thea Lejontand, ståthållare i Strand (nu f.d.), åsamkade Örnkloo mycken smälek! Hur kunde han utnämna henne till ståthållare? Vad var det för en idiot som rekommenderade henne? Det är inkompetent och klandervärt att ansvara för en undersökning så som hon gjorde. Tack och lov att Egil inte sitter i den båten ensam. Kanske var han för mild i sin dom, när han bara avsatte henne som ståthållare och lät henne återgå till att bara vara bokhållare? Nåja, hon lär sig en läxa, och kan kanske komma till användning senare.
Mathilde van Peelt, ståthållare i Ensjö, talade med Egil under kvällen om en idé som hon och Melchior Galle fått, om att utbilda furstetrogna trälar till spioner. I det arbetet hade hon upptäckt Dragoma "Ulvhild" Ulvarsdotter Stenbock, och kommit fram till att hon var dotter till riddar Ulvar Stenbock, äldste son till greve Hakon Stenbock. Egil blev därför lite bestört när fru Mathilde presenterade "Ulvhild" för högbordet – hennes hemlighet var ju därmed röjd – men de kan kanske få andra användningar för denna flicka.
Men själva idén är lysande, och fru Mathilde förtjänar genom den mer än väl sin landgreve-post [som i landområde omfattar norra Gedanien och Strand]. Nu hoppas Egil att hon, genom sina utbildade trälar, ska kunna hålla ett öga på utvecklingen i Strand och varna Ministeriet för hotande faror.
För Ministeriet behöver en egen underrättelseorganisation. Vakande Ögat blir alltmer blint. Egil irriterade sig mer än en gång på Cornelias vägran att betrakta bönder och trälar som tillgångar. Även trälar har huvuden som kan tänka och händer som kan göra, vilket "Ulvhild" är ett lysande exempel på.
Sent på kvällen, när maten dukats ut, såg Egil hur Vakande Ögats spion i köket avlade rapport för Cornelia. Att det funnits en sådan hade han ingen aning om. Inte heller fick han del i rapporten. När han påtalade detta faktum för fru Mathilde, blev hon bestört och han inpräntade än en gång i henne vikten av att vi skaffar oss egna kanaler för att inhämta information.
Synd bara att Melchior var sjuk. Det skulle varit intressant att höra vad han bidragit med i det här.
Egil tackade personligen de prisjägarn för att ha levererat Drakfågeln till Fursten. De kunde gärna få uppehålla sig i norra Gedanien och i närheten av Strand. Han gav dem ett erbjudande att de skulle få legionärsold om de gjorde så. Den skulle kunna hämtas i Strand en gång i månaden, med premier för fångster – dessemellan var de fria. Och ville de inte hämta sin såld, behövde de inte. De skulle tänka på saken...