Ida Henkintienen på De oheligas land
|
Ida var yngre syster till Vaino Henkintienen, den lokala talviska bygdehövdingen. Läget hade blivit en aning spänt inom hövdingens familj då den andra systern Minna var en varm anhängare av de Furstliga, medan Idas sympatier låg åt helt andra håll... |
Yrjänä Reimpoika som dödades av Furstliga för ca ett år sedan var fästman till Ida. Anledningen att ingen visste det var att den tredje systern Minna är en ganska otrevlig person och Ida ville inte att hon skulle veta
osv. Då hon också var lite involverad i deras motståndarplaner kunde hon
inte avslöja saken då Yrjänä och de andras olydnad upptäcktes och de dömdes,
dessutom skulle hon ju antagligen också hamna steglad på hjulen vilket var
en rätt otrevlig tanke. Hon har alltså gått ett helt år och sörjt, och
slitits mellan att älska sina systrar, speciellt Vaino, och hata dem för att de hjälpte till att avslöja Yrjänä. Hon blev alltså en ganska sliten och
skadad själ av detta, och går ofta ut i skogen ensam för att gråta i fred och lägga blombuketter på förfädernas altare.
(Nu var tanken att den tredje systern Minna och Ida skulle komma ihop sig under blixt och dunder och osande eder, och detta skulle förstås bli allmänt känt. Men nu kunde inte Helena som skulle spela Minna komma, för hon blev sjuk.)
Istället fick Ida nöja sig med att de Furstliga tärde på deras gästfrihet, och doktor Igel verkade ha ett alldeles särskilt gott öga till Ida vilket
förstås var mycket jobbigt. Till slut började Ida fundera över hur
hon skulle kunna hämnas Yrjänä och samtidigt inte behöva leva så mycket längre. Anna Maria pratade off med Theo som tipsade om att landgrevinnan nog skulle vara ett kul offer, dvs Ida skulle bara lyckas skada henne lite. Alltså fick Ida ett skriande behov av att hitta vapen. Hennes bästa vän Aila vägrade stoiskt att hjälpa till med letandet, utan spred istället ut detta
till alla andra. (Himla illojalt, tyckte Ida!) Hon lyckades dock låna ett vapen av Kål & Kol-handlarna, och smög omkring med det under peplosen halva kvällen.
Sen kom hiisi och ställde till det, och andades på Ida med sin otäcka andedräkt. Ida, som vid det här laget hade rätt mycket dödslängtan, blev förvirrad av hiisins andedräkt och tyckte sig se Yrjänä i dödsriket. Hon ville därför följa efter, dit hiisin tog de ljustrogna. Vilket också helt förstördes av hennes kära familjemedlemmar, som tyckte att hon skulle leva ett tag till. De tog henne till schamanerna, som med otäcka riter försökte få henne tillbaks till de levandes skara. Det som var mest verksamt var nog
i alla fall Ailas och Idas tur ner till marknaden på sena kvällen, där de dränkte sina sorger och hemska minnen med öl och mjöd och omoraliska sånger.
Dagen efter började Ida inse att de furstliga kanske anade att hon varit inblandad i Yrjänäs motståndsplaner och insåg också att hon borde lämna
bygden för att inte hamna i stupstocken samt rädda alla andra från repressalier. Det första, bästa och enda erbjudande som hon fick var förstås
att följa med Don Francesco till den vackra södern där hon skulle få bli
hans hustru, klä sig i sidentyger och vila på divaner. (Att hon antagligen
blir såld i första bästa hamn var inget som föresvävade henne. Därtill är
hon allt för naiv.) Snälla Vaino föll för sin systers bedjande blickar och
godkände det hela. Så var det!