Den civila administrationen och förvaltningen i Furstendömet Margholien

Fursten är Margholiens enväldige härskare men styr riket genom ett antal huvudsakliga ämbetsverk eller ”råd”. De beskrivs översiktligt här: Om den Furstliga förvaltningen och ämbetsverken. Den här artikeln beskriver den civila administrationen och förvaltningen

Den Furstliga administrationen har lånat inspiration från flera historiska förebilder, främst Sverige under stormaktstiden och det senare romarriket.

Den Furstliga förvaltningen har inneburit många radikala nyordningar. Den civila förvaltningen är skild från den militära och är mycket större till omfattning och ambition än i grannrikena.

hierarkin_karta

Översikt över den Furstliga Hierarkin

Territoriella indelningar
  • Sedan före Furstens tid var Margholien och Talvala indelat i ett antal halvt självständiga s k folkland (ungefär motsvarande landskap). I Margholien fanns också sedan gammalt en indelning i tingslag (områden med gemensamt ting och lagläsare) och socknar (områden med samma kyrka). Varje folkland innehöll 1-4 tingslag och ett tingslag kunde omfatta upp till ett dussintal socknar, ibland mer.
  • Under Fursten har territoriet delats in i ett antal distrikt, som huvudsakligen men inte helt följt de traditionella indelningarna. I Margholien motsvarar distrikten ungefär de gamla tingslagen. I Talvala är de större och varje distrikt motsvarar ett folkland.
  • Folklanden finns kvar men har inte i sig någon formell betydelse under Fursten.

 

Förvaltningsprinciper i stort
  • Den civila administrationen är som sagt skild från den militära. (Se Civil och militär makt nedan.)
  • På varje nivå ned till ståthållare är förvaltningen i princip indelad på kansliet, som sköter allmän expediering och administration, och skattkammaren som sköter ekonomi och finanser.

 

Lokal förvaltning: ståthållare och fogdar
  • Varje distrikt lyder under en ståthållare, som är Furstens ställföreträdare i distriktet.
  • Ståthållarens uppgift är först och främst att driva in skatter och uppbörder och överlämna dem till Fursten, men hen svarar också för att upprätthålla lag och ordning i sitt distrikt.
  • Ståthållarens kansli leds av en sekreterare och skattkammaren av en bokhållare.
  • Under ståthållaren lyder också ett antal fogdar som sköter indrivningen av skatter och uppbörder.
  • Ståthållaren ansvarar (om hen inte lyder under en prefekt) i princip direkt inför Fursten men i praktiken inför Ministeriet.

 

Regional förvaltning: prefekter
  • I somliga fall grupperas ett antal distrikt till en provins som lyder under en Prefekten har befogenheter och ansvar som en ståthållare men för hela provinsen.
  • Det Furstliga Talvala bildar en provins, liksom det ockuperade Högmark.

 

Central förvaltning: Ministeriet

Ministeriets organisation: klicka för större!

Ministeriet är det ämbetsverk som sköter den övergripande administrationen i Furstendömet. Ministeriet gör t ex sådant som att:

  • Fatta beslut och utfärda regler om hur saker och ting ska skötas.
  • Samordna rikets resurser.
  • Tillsätta administrativa poster och övervaka hur de sköts.
  • Samordna de andra Furstliga ämbetsverkens/rådens verksamhet.
  • Bevilja och tillföra resurser till samtliga grenar av hierarkin.

Särskilt det sistnämnda ger Ministeriet en nyckelroll och stor makt i Margholien och Förste minister Egil Örnklo kan nog med visst fog sägas vara den mäktigaste i riket näst efter Fursten. Fursten har som enväldig härskare fullständig vetorätt men har hittills sällan utnyttjat den.

Ministeriet består huvudsakligen av två ämbetsverk:

  • Kansliet: utrikesärenden, allmän expediering och administration. Leds av en kansler.
  • Skattkammaren: ekonomi och finanser. Leds av en skattmästare.

De två verkens arbete samordnas av Förste ministerns personliga stab, som är ganska omfattande. Det är inte ovanligt att enskilda flyttas från en avdelning till en annan vid behov.

Under de båda verken finns diverse underavdelningar. Dessa har vi inte fullt ut kartlagt och det går att hitta på nya vid behov. Till exempel:

 

Under Kansliet:

  • Klerkämbetet: Tar fram officiella dokument för godkännande, som Furstliga påbud och utnämningar. Tjänar också som centralt arkiv.
  • Korrespondensämbetet: Tar emot och svarar på brev och skrivelser; sköter utrikes representation; samt centrum för tolkar och översättning.
  • Upplysningsämbetet: Sysslar med propaganda och censur. Eventuellt underavdelning till Korrespondensämbetet?

 

Under Skattkammaren:

  • Bergsämbetet: Leder och kontrollerar gruvnäring och metallförädling i riket.
  • Domänämbetet: Förvaltar och tar upp inkomster från kronojorden, dvs den mark som är Furstens egendom.
  • Handelsämbetet: Behandlar handel (särskilt utrikes), sjöfart och industri.

Etc etc.

 

Landgrevar

En särskild sorts hög funktionär under Ministeriet är de s k landgrevarna, vars titel kanske kan framstå som lite missvisande. De tillsätts för begränsad tid och ska under den tiden övervaka och samordna verksamheten i sitt område. Området omfattar flera distrikt men oftast inte en hel provins. De har ingen beskattnings- eller domsrätt men lyder direkt under Ministeriet och bemyndigas ofta att leda eller samordna uppdrag där flera grenar ska samverka. Vintern 1150-51 finns fyra eller fem landgrevar i Margholien och Högmark och ytterligare några i Talvala.

 

Transportbrigaden

Transportbrigaden är ett militärt förband som står under Ministeriets myndighet. Det är först och främst en trängkår som ombesörjer och skyddar transporter av förnödenheter, i första hand till Furstens arméer i fält. Vid behov kan soldater härifrån också agera livvakter eller eskort till Ministeriets funktionärer (ibland i kombination med andra uppgifter). Transportbrigaden är långtifrån något elitförband då det inte är frontstridande, men den har utmärkt underhåll och utrustning.

 

Bergsbruk: bergmästare, patroner och bergsmän
  • De flesta gruvor drivs av bergsmän och -kvinnor som privat äger en andel i gruvan. Dessa är alltså civila och inte Furstliga funktionärer.
  • Vid varje berg och bruk finns en patron som övervakar verksamheten, tar upp kronans inkomster och skatter mm. De motsvarar ungefär fogdarna.
  • Ett antal berg, bergsmän och patroner lyder under en bergmästares tillsyn och denne svarar i sin tur inför Ministeriet, fr a då Bergsämbetet.

 

Civil och militär makt i Margholien

Furstens civila administration är skild från den militära. I princip har alltså civila befallningshavare – prefekter, ståthållare och fogdar – inget militärt befäl och tvärtom. Det är i praktiken en sanning med viss modifikation.

 

Egna styrkor: Civila befallningshavare har rätt att hålla livvakter och liknande. Normal ordning är att garnisonstrupperna i området svarar för att hålla med en sådan livvakt, men de som föredrar det och har råd – och/eller tvivlar på truppernas lojalitet – kan leja egna livvakter på egen bekostnad. Hur många de har rätt att resa omkring med normalt beror på ställning (så att ingen ska ha möjlighet att bygga upp privatarméer).

Fogdar och liknande har motsvarande rätt att ha beväpnade tjänare, s k fogdesvenner, som personskydd och för att hålla ordning.

 

Garnisonstrupper: Om en ståthållare eller fogde behöver mer vapenmakt än för normalläget måste hen ta stöd av de reguljära Furstliga trupper som finns förlagda i hens område.

Normalt ingår det i en garnisonskommendering en instruktion om vilka skyldigheter, rättigheter och uppgiften truppen har gentemot den civila myndigheten. Garnisonstrupper fungerar t ex regelmässigt som förstärkande ordningsmakt vid behov och svarar som nämnts för att förse myndigheten med nödvändigt skydd. De fortsätter att lyda under sina egna befäl.

Om den civila befallningshavaren begär insatser av trupperna utöver vad rutininstruktionen stadgar måste det godkännas av den militära befälhavaren i området.

Arkiv