Inför Gravberget

Upptakt

jarv_skottFebruari, Ljusets År 1151. Kriget mellan den mörke Fursten av Margholien och de allierade fria smårikena i Thule har pågått i över tio år och lyckan har växlat fram och tillbaka. Den här gången befinner vi oss, för första gången på ett tag, i det Furstliga Margholien och får se det hela från den Furstliga sidan.

På det stora hela är Furstendömet fortfarande på offensiven och det mesta av krigshandlingarna har utspelats på avstånd från Furstens kärnland; de senaste åren har de Furstliga ockuperat Högmark och därifrån påbörjat en invasion av alvriket Ilyrana, som verkar vara det högst prioriterade målet. Men de senaste åren har även själva Margholien blivit en krigsskådeplats, om än sporadiskt och i liten skala.

Sedan två år har Drakfåglarna, den margholiska motståndsrörelsen mot Fursten, intagit och hållit det bergiga folklandet Ravnsmark, och via alvernas rike i väster har de upprättat förbindelser med de allierade rikena och fått förstärkningar och förnödenheter från söder.

Furstens kärnland skakades helt nyligen av att Drakfåglarna och deras allierade först framgångsrikt slog tillbaka ett Furstligt angrepp tidigare i vintras och en tid senare själva slog ut en djärv räd mot själva Griftedal, Furstens huvudstad, och dess omnejd. Angreppet har slagits tillbaka nu, men en del av rebellerna rör sig ännu i skogarna och deras nyfunna självförtroende är oroande för de Furstliga. Det börjar bli mer angelägen att nå en slutgiltig lösning på problemet.

 

Gravberget

Under tiden har livet gått vidare i Margholien. Furstens lärda och magiker bedriver fortsatt intensiv forskning för att finna nya övertag i kriget, och Ministeriet söker ständigt pressa mer resurser ur landet – och de ockuperade landen – för att understödja krigsmaskinen. Ett av alla områden  man försöker göra mer lönsamma är bergsbruket.

Gravberget är ett gammalt järnberg i östra Höghede, ett par dagsresor från Griftedal, vars gruva stått övergiven i många år sedan den till synes sinat. Även på den tiden gruvan var i bruk hade den inte det bästa ryktet; det gick många historier om berget och de lynniga gruvrån som hemsökte det och flera mystiska olyckor hade brukat inträffa där. Än mörkare historier viskades om förolyckade gruvarbetares hämndlystna vålnader och onda ting begravda djupt i jorden.

Berget stod som sagt öde i många år och de tidigare bergsmännen återgick till jordbruk eller gav sig av. Men i höstas fick herr Magnus Gadd, stormannen som äger marken berget står på, reda på att folk från trakten hittat något i gruvan som tydde på att där kanske fanns outnyttjade fyndigheter ändå. Herr Magnus lät påbörja nya utgrävningar och mycket riktigt: innan man tvingades avbryta arbetet för vintern stod det klart att det fanns mer malm där. Det verkade inte vara vanligt järn heller utan en märkligare sort – kanske någon sorts meteoritjärn. Vad mer är: det tycks också som att järnet kan ha magiska egenskaper.

I trakten kring Gravberget började rykten snart gå om att det som vilade i berget väckts upp på nytt och att hemsökelserna snart skulle komma tillbaka – om de inte redan gjort det. Herr Magnus tog lätt på sådant prat och såg stora möjligheter i sin på nytt lönsamma gruva.

 

S:ta Beras dag på Hammargården
Hammargården om vintern

Hammargården om vintern

Helst hade förstås  herr Magnus velat förvissa sig ordentligt om sin nyupptäckta egendom innan han presenterade den för Fursten, men ryktet spred sig och flera grenar av den Furstliga Hierarkin fattade intresse för nyheterna under vintern. Såväl Furstens magiker som företrädare för hans civila byråkrati har fått anledning att titta närmare på det nyöppnade berget. Huset Gadd insåg att de behövde hålla sig framme och i centrum om de inte skulle riskera att förlora makten över situationen och i värsta fall kanske över sin nya egendom.

Bättre förekomma än förekommas. Till S:t Beras dag, en helgondag i februari, har familjen Gadd låtit bjuda till gille på Hammargården, den av deras sätesgårdar som ligger närmast Gravberget. Bland de inbjudna är såväl andra Furstetrogna familjer med angränsande ägor som Furstliga gäster från olika nivåer av Margholiens styre. Det uttalade syftet är att fira och förevisa upptäckterna, även om säkert andra viktiga frågor lär diskuteras (inte minst Drakfågelproblemet som även drabbat de här trakterna). Både värdfolket och många av gästerna hoppas göra en så god affär på det hela som möjligt.

Det finns fler som är intresserade av Gravberget och dess omgivningar också. Det rör sig som sagt fortfarande några Drakfåglar på Furstligt territorium, och de kommer knappast vilja låta något dylikt ske obemärkt. Och de gamla historierna om berget är inte bara sagor; dess råväsen har också märkt av att något nytt är på färde. De kommer  att behöva hjälp …

Arkiv