Några av Furstens magiker med eskort
| Utskriftsvänlig sida |
Hösten, Ljusets År 1147. I drygt åtta års tid har de Norra Kungarikena – Gedanien, Arosia, Sunnanslätt och Högmark - legat i krig med det nygrundade Furstendömet Margholien. Den mörke och outgrundlige Fursten - enligt de mest fantastiska (men allt mindre otroliga) ryktena identisk med Gholan den Ogudaktige, den tyrann och häxmästare som härskat över Norden för många sekler sedan och sedan fördrivits från vår värld men aldrig riktigt dött – har slagit smårikenas fredliga tillvaro i spillror och hotar att uppsluka dem alla.
De Furstliga skördade inledningsvis blixtsnabba framgångar, stödda inte bara på Furstens vapenmakt utan även på hans vidunderliga trollkrafter. Månhella slott föll genom svartkonst: efter att Furstens besvärjare i dagar vandrat runt murarna, mässat och ristat tecken i marken, hade klippan börjat rämna under borgen varpå murarna rasat. Den efterföljande slakten blev ohygglig, och inget stod nu mellan de Furstliga och Geda, Gedaniens huvudstad.
Läget såg förtvivlat ut för de Norra Kungarikena, men vid det redan sägenomspunna krigsrådet i Vitehög kom de olika folk som alla hotades av Furstendömet att mötas och trevande upprätta sin allians. Med hjälp från dvärgar, alver, vildmän och oknytt fann man de första blottorna i de fruktansvärda magiska resurser som var Furstens främsta övertag, och de lyckades – för tillfället – hejda hans planer för att på magisk väg krossa Gedanien. Därefter kom kriget att föras med mer jordnära medel och såväl Furstens som de allierades magiska verksamhet har spelat en mindre framträdande roll. De allierade har kämpat för att förstå de nya krafter de kommit i kontakt med, medan Fursten i det fördolda sökt reparera sina förluster och finna nya krafter att utnyttja.
Krigets hittills största urladdning och vändpunkt kom under 1142, då Fursten satte in alla krafter i sin belägring av Geda samtidigt som de allierade samlade sig till motangrepp med såväl jordiska som magiska medel. Kampen blev fruktansvärd, men till slut förmådde de allierade häva belägringen och vann sin största seger hittills över Furstens legioner vid Geda högar. För första gången sedan krigets början befann sig Furstendömet på defensiven.
Sex år och några månader har gått sedan dess, och under större delen av den tiden har kriget varit betydligt mindre intensivt. De allierade följde upp sin seger med angrepp på de områden i Gedanien och Arosia som Fursten ännu håller, och de har nått betydande framgångar med att återerövra sina besittningar, men de senaste åren har den allierade framryckningen kört fast vid de starka fästningar man inte kunnat betvinga, och något av ett dödläge har uppstått. Båda sidor är utmattade efter de stora kraftmätningarna och försöker nu på varsitt håll bygga upp sin styrka på nytt inför en avgörande ansträngning.
Sista året syntes vissa tecken på att dödläget kunde vara på väg att brytas. Stora mängder orcher och vättar från Nordanlanden, tydligen mer eller mindre inbjudna av Fursten, drog sommaren 1146 härjande ned i Högmark och ödelade eller ockuperade stora delar av landet. En kraftfull allierad motattack kort efter att arosierna efter flera års försök lyckats återta det strategiska slottet Järneskans drev dock inkräktarna tillbaka bortom Högälven, och under 1147 har kriget i Thule åter varit lågintensivt.
I länderna omkring har också en hel del förändrats. Dvärgriket Steinheim i nordvästra Thule tycks störtat i oreda och inre osämja sedan dess konungs död för några vintrar sedan, och sommaren 1143 anlände flera hundra dvärgar till de Norra Kungarikena för att erbjuda sina tjänster och söka tillflyktsort. I söder har Gotmar, Sunnanslätts gamla ovän och tidigare en orolig medlem av alliansen, och det vilda och ålderdomliga Gautrike förenats i en personalunion och båda rikena tycks ha börjat njuta en ovanlig period av inre lugn.Samtidigt med dessa händelser tog kriget ny fart i Österlandet på andra sidan Innanhavet – och i form av något som i förstone kan tyckas som en sidokonflikt.
Det sedan gammalt spända förhållandet mellan de två Ljustrogna heliga riddarordnar som utöver det Furstliga Talvala dominerar Österlandet – S:t Ahriks orden med gedanskt ursprung i norr och den större, rikare och mäktigare Ordo Militae Divinae Lux, mer känd som Ordo Alemandi eller i Thule under öknamnet Slagbjörnsorden – har inte förbättrats av att Ahriksriddarna tidigt slöt sig till alliansen mot Fursten medan Ordo Alemandi förhållit sig neutral och fortsatt handla med honom, men först i år har det kokat över till öppen konflikt.
Vintern 1145-46 anklagade Ordo Alemandis nye och ökänt krigiske högmästare, Hedricht Brügler Feuerschild, Ahriksriddarna för kätteri, svartkonster och samröre med onda väsen. Han krävde att ordens ledare frivilligt skulle underkasta sig en inkvisitionsdomstol för att utröna anklagelserna. Ahriksriddarnas stormästare vägrade blankt så länge Feuerschild och hans orden hade något med det hela att göra. Feuerschild – som nog inte blev överraskad av genmälet – svarade med att det i så fall var hans plikt att med vapenmakt tvinga Ahriksriddarna att stå till svars. Det första öppna kriget mellan de heliga ordnarna – en skandal som lär få svallvågor långt söderut - var ett faktum.
Det hela trappades snart upp ytterligare då Fursten av Margholien lät att han kommer att stödja Slagbjörnsriddarna i konflikten - hans östra gränsmarker mot Ahriksriddarnas land har nu mer direkt än tidigare blivit en krigszon. Ahriksriddarna begärde i sin tur hjälp från sina allierade i Thule.
Under sensommaren och hösten invaderade Ordo Alemandi Virland från söder samtidigt som en Furstlig styrka rörde sig mot Keriland. En blandad allierad här under gedansk ledning seglade till Österlandet för att förstärka Ahriksriddarna, men de led så småningom nederlag mot de Furstliga och tvingades dra sig tillbaka till Thule. Fästena i Virland föll under tiden ett efter ett, och efter en lång belägring över vintern och våren kapitulerade även Orlinn, den Nordenbundsstad som inrymde Ahriksborg. Själva Ahriksborg höll ännu ut men tycktes dömt att falla. En ny allierad undsättningsflotta under sommaren 1147 lyckades evakuera Ahriksriddarnas ledning och de heliga reliker som förvarades i borgen.
Med hela Virland under Ordo Alemandis ockupation gav sig Slagbjörnsriddarna och de Furstliga nu med förenade krafter på Keriland, som dock än så länge håller ut i skydd av sina starka borgar och oländiga terräng. |
Några av Furstens magiker med eskort |
Som redan nämnts har det parallellt med det världsliga kriget i Thule förts ett annat, oftast mindre synligt men med stor betydelse – den magiska kampen mellan Fursten och hans fiender. I början av kriget var Furstens magiska övermakt nära nog fullständig, men hans fiender återupptäckte tidigt ett kraftfullt vapen mot hans svartkonster – det mystiska föremål som kallades Nyckeln och som en gång brukats av Imrar den Gode, den hjälte som i forntiden befriade Thule från Gholans ok.
Nyckeln inrymmer i sig potentiellt oerhörda krafter, men dess brukare – en löst organiserad grupp lärda som kallar sig Nyckelns Väktare - har ännu långt ifrån lärt sig att fullt ut utnyttja den. Under de senaste åren har båda sidor i kriget bedrivit intensiva magiska efterforskningar; de Furstliga har under tiden arbetat vidare på att utöka och stärka sin kontroll över de jordmagiska kraftkällorna och göra bruk av de andra upptäckter som gjorts på vägen.
En serie märkliga händelser i det Furstliga Talvala under 1146 föranledde en forskningsexpedition till den avsides belägna Naaribygden, där man gjorde en serie märkliga fynd och upptäckter som, om de rätt kunde uttolkas och bemästras, skulle erbjuda stora möjligheter. Efter expeditionen återupptogs de magiska efterforskningarna i Furstendömet med förnyad intensitet.
Ett drygt år senare har de Furstliga lärde gjort stora framsteg och tycks stå inför ett genombrott, där porten till de verkligt stora möjligheterna kanske äntligen kan öppnas. Kanske kan detta bli nyckeln till att bryta dödläget i Thule och på allvar börja gjuta Furstens vredes skålar över hans fiender.
Under början av hösten har verksamheten stegrats än mer, och alla grenar av Furstendömets magikunniga har blandats in – Kollegiets arcuriska magiker, Rödkåporna med den säregna blodsmagi de lärt av Fursten själv, vildfolkets och orchernas shamaner, med flera. Man är något mycket stort på spåren.
Några av de största och synbarligen viktigaste experimenten har hållits i västra Margholien, på ägorna som lyder under det gamla godset Högmyren. Det är också här de sista avgörande genombrotten helt nyligen tycks ha uppnåtts.
 |
Prior Erel, en högt uppsatt Rödkåpa |
De lärde var nog säkra på sin sak för att skyndsamt anmäla sina framgångar för Fursten och låta kalla till en demonstration på plats. Ett särpräglat symposium har nu arrangerats; åtskilliga Furstliga dignitärer har bjudits till Högmyren för att fira framgångarna och bevittna magikernas presentationer av sina resultat. En bankett till Furstens ära kommer att kombineras med en serie föreläsningar, demonstrationer och uppvisningar av vad som åstadkommits. Detta kommer sedan, räknar man med, att ligga till grund för nya planer för hur det ska utnyttjas i kriget...
Högmyren är en gård i västra Margholien; närmare bestämt i västra delen av folklandet Arilda, inte så långt från sjön Enungen och nära gränsen mot Högmark. Godset är en av huvudgårdarna för huset Erenskiöld, en rik stormannafamilj vars överhuvuden i många generationer styrt över de omgivande bygderna.
Släktens överhuvud var en av de första margholiska bygdehövdingarna som slöt sig till Fursten och hen har belönats för sitt stöd; hen sitter kvar som hövding över sitt område, nu med titeln som frijarl, och har nu mer makt än någonsin över sina förtryckta landbor. Under de tio åren som gått har hen oförtröttligt arbetat på att ställa sig och sin familj väl med Fursten, och flera av de vuxna barnen har gjort karriär i olika delar av den Furstliga hierarkin.
När det för några år sedan upptäcktes en jordmagisk Källa på Erenskiölds marker ökade de Furstligas intresse för dem, och desto mer sedan det visade sig att Källans egenskaper var särskilt lämpliga för de experiment som behövde bedrivas utifrån de senaste årens upptäckter. Under året som gått har Kollegiet och Rödkåporna arrangerat med frijarl Erenskiöld att hyra ett omfattande område på markerna nära Högmyren och där anlagt ett fältinstitut, Laboratorium Cerulaeus, där omfattande experiment och tester genomförts. Man har försökt hålla en låg profil men det har oundvikligen väckt en del uppmärksamhet, inte minst som institutet från sommaren också försetts med en stark militär garnison.
Det var också här som de sista genombrotten och upptäckterna gjordes, och närheten till Laboratorium Cerulaeus är skälet till att Högmyren valdes som plats för demonstrationsmiddagen. Frijarlen är mycket nöjd med att få stå som värd för tillställningen.
Gästerna anländer under en period av ett par dagar i november och inkvarteras på olika ställen; på själva gården, dess kringbyggnader och närliggande gårdar och torp som rekvirerats för tillställningen. Framåt fredag kväll är även de sista på plats och inlogerade och de lärda festligheterna kan börja.
Läs vidare: